Med det skrivna ordet som gåva

Hur många gånger har jag inte hört "Du borde skriva en bok Martina, du har ordets gåva och du har innehåll"
och hur många böcker är inte påbörjade? Hur många goda tankar har inte fått skrift i ord men bara slutat i en hel hög streckade anteckningsblock och dolda inlägg lite överallt på internet?
Det blir nog aldrig någon bok. Och lika bra är det, en morgon som denna då jag borde ligga rätt i tid men är så otroligt stressad att lilla hjärtat klappar hårt mot bröstkorgen. Med ett sting av avund sitter jag med vetskapen av att min man fortfarande ligger i sängen, med en kudde som halvt döljer det där (det DÄR) ansiktet och lever gott i de sömndruckna drömmarnas värld.
Lämpligt nog gjorde alarmet ett avbrott i skrivandet som ett flin i mitt ansikte - stressen tar dig, nu kommer den, ahhaahhaaa

Men jag borde vara nöjd. Äldsta sonen är på skolan, prinsessan är bedårande uppklädd i rosa retroklänning och Leo behöver bara hoppa i overallen så är vi i ett vips på dagis. Men så är det ju då något däremellan, nämligen jag själv.. och jag måste kolla minst tre gånger att allt är med (plus en extra koll i trappen bara för att verkligen försäkra mig)

Nå, dagen har just börjat. och om allt går väl och gud är god så kommer jag hursom inom fyra timmar att sova sött.

take care /Martina

Spontant och spännande

det är väl så jag skulle vilja beskriva dotterns vakentider. Klockan är nu 04.14 om Johns laptop inte ljuger, vi har varit vakna i över en timma och hunnit med att... byta blöja, stirra tomt på NSD under ammning och tända doftljusen i köket. Allt under stösta möjliga tystnad, lilla tjejen har de senaste två dygnen mer eller mindre hållt oss båda vakna. För mig som är ledig är det inte en alltför stor katastrof, men för min man som går kurs på 100% är det rätt mycket tuffare, därför var valet att kliva upp ändå rätt enkelt. Så länge en av de vuxna är utvilade är allting hanterbart.

Hade det varit någon annan - vem som helst som hållt mig vaken under sådana okristliga tider hade utgången varit annorlunda. Nu beundrar jag istället min rundkindade lilla tjej med de enorma plirande ögonen med fjärilsvingar till ögonfransar, och ler saligt då hon försöker nyansera sitt påbörjande jollrande.
och oavsett tid på dygnet är hon välklädd, nu ligger hon och studerar mig iförd bamsebyxor + huvtröja i svart & mörkrosa, med en glittrig "Little Miracle" body under, och är bara så otroligt självklar i allt hon gör. Knappt har hon fattat att de knubbiga sakerna som ivdrigt flyger framför hennes näsa kallas händer & att det är hon själv som har makten att styra deras rörelser.. Men att mamma genast lyfter upp och myser vid minsta lilla pip är hon väl medveten om.
Med diverse avbrott så är klockan nu 04.30.. förhoppningsvis ska vi snart lägga oss igen. Idag väntas pepparkaksbak.

 


Sista koppen the

Kvällens sista thekopp, Mirja har precis somnat och både John och River sover sedan länge.
Med tanke på att det bara är jag & Mirja som är lediga om dagarna kan man ju tycka att det ändå är i sin ordning, men jag överdriver inte med att det ska bli så sjukt skönt att snart krypa ned under täcket bredvid min man.

Imorgon är både kaffedrickande med Auli och paltkok på sveafältet inplanerat, tror det kan bli en riktigt mysig dag! Jag är nöjd, nöjd med livet som fan.

Nu ska jag bara kolla upp om det går att kombinera studier med föräldraledighet... behöver något att roa mig utöver vardagsbestyren.

Var är min snö?

Ganska snart exakt en månad till julafton, det är då ialla fall jag är van vid att de få ljusa timmarna om dagen ska vara drivor av snö, svetten ska rinna då man på pulsar fram på de oprioriterade och således oplogade vägarna på sveafältet med ett gäng sura ungar till & från dagis och skola. men inte det, kylan finns.. tendenser till vinter finns, lite som snuva innan influensan. men snön finns inte där, jag älskar hösten. men då träden är nakna och det bara är grått ute, regnet droppar mot taket och vissa har redan hängt små tomtar i fönstret, då är det inte läge för höst längre. Oviktigt problem kanske.. men det stör mig en hel del, vi bor i det kalla norrbotten, midvintersolens land. men än är inga snölyktor gjorda. Leo hittade sin stjärtlapp idag som han tog med till pappa med stor entusiasm, jag hoppas kung bore ser med vänlig blick iaf på små barn och förskonar oss från det här vädret.

Lilla tjejen är inte längre så liten, inte ens två månader men redan två kilo tyngre än vid födseln, en glad och förnöjsam tjej som förtrollar med sitt tandlösa leende och ögon som är mycket lika storebror Rivers legendariska blå blick med milslånga ögonfransar.

Just nu är jag väldigt tillfreds med livet, trots bristen på snö, julklappspengar och sömn. Lilla damen tycker att vaken är man bäst på kvällen. Sökandet efter ny lägenhet går framåt. Trivsamt.

"Är du mammas prins?"
"Ja, prins leo heter jag"

min dotter segrar

Mirja har nu hunnit bli en månad gammal, inte alltför mäktigt i ålder kanske.. Hon är världens snällaste lilla tjej som bara skriker om hon absolut behöver, sover om nätterna, äter bra. en dröm till bebis alltså, men ibland blir det positiva sakerna svårhanterliga. damen i fråga är mycket, mycket social och vill bara hänga på sin mamma hela dagarna (speciellt nu då hon lärt sig lyfta huvudet och inser att världen är ÄNNU mer spännande då) vilket resulterar i att hon nu ligger i mitt knä, trött men för nöjd med att ligga på mamma att spjälsängen inte duger, vidare resulterar det i att jag verkligen inte kan göra något alls här hemma, disken behöver kärlek - bordet plockas - golvet sopas och jag själv kanske ta på mig mer anständiga kläder än nattkläderna. Det tycker inte Mirja, som ligger i mitt knä i en slö segerpose och njuter av livet och att få vara nära mamma istället för den tråkiga sängen.

Prins River är och åker skidor med farmor, jag hade själv verkligen velat gå ut idag men det är bara att inse att det är kört. Så är det, bara att hänga med i lilla dotterns svängar .. alltså ta det väldigt lugnt idag




Tillägg till senaste blogginlägget: Jag svarade givetvis inte tanten så, det var ett exempel på hur illa jag kan ta vid mig och det faktum att man inte komenterar andra okända kvinnors bröst och deras funktioner. Det är en sak om min mamma, svärmor, väninnor etc diskuterar ammning och myser över det. Men en äldre dam på ett cafe i ett fullsmockat bord av okända människor som riktar sitt intresse till mina bröst... Det är inte helt okej
Jag vill dock belysa hur vanligt det är, det är inget som någon gör av elakhet. På samma sätt som folk gärna klappar en främmande bebismage, när det gäller barn så kan vi (framförallt kvinnor) lätt glömma att det finns ett tillbehör på barnet också, nämligen mamman. Som förutom att vara mage eller i det här fallet då bröst är just en människa som kan ta väldigt illa vid sig då man går från att vara kvinna till en allmän egendom att röra och diskutera.



Undrets tid är inte förbi, Mirja sover och jag ska göra ett försök att lägga ned henne. Peace folks!


Tissar för allmänheten

Halvt misslyckat  besök på Hanssons för mig och Angelina, jag var redan på ett hemskt humör som genast triggade igång min härliga huvudvärk igen så när vi väl skulle packa ihop bebis, handväskor och gud vet allt en kvinna bör bära med sig så hör jag tanten i det fullsmockade bordet brevid börja jollra fånigt om vbilken fin bebis jag har. Jo, jag vet.. Hon är gudomlig, inget större nyhetsvärde i det. Så säger den söta lilla tanten "åssååå en liten tissetår på det här så sover man så gott sen jååå" och alla i bordet brevid ler saligt

Helt normalt... eller?
Jag själv bara gapadfe, där satt en främmande tant och pratade helt ogenerat om mina bröst som om det lika gärna hade kunnat vara hennes egna. Vad gör man? Ska jag kontra mot henne och säga "ååh vilken söt gammal dam, hur länge sen är det dina små tissar torkade ut då?"

Nej fyfan, bete er människor
Klappa inte gravidmagar, det ligger en människa där inuti - OCH DET ÄR EN KVINNAS KROPP DU KLADDAR PÅ
Diskutera inte andras tissar - tänk om jag tillhört den stackars skara kvinnor som inte  kan amma.

Det är i all välmening osv... Men lite hyffs  är väl inte så mycket begärt?


Ursäkta alla fantastiska stavfel , jag "tissade"

Huvudvärk

Varenda dag i princip sedan Mirja föddes har jag haft en jävla huvudvärk, nacken är ju rätt färdig sedan länge och under förlossningen minns jag att jag på slutet vid krystvärkarna framförallt mest gnällde på att jag hade ont i nacken, mer än jag faktiskt klagade på förlossningssmärtorna. Så kanske sträckte jag mig under förlossningen ytterligare och att det ger mig huvudvärk? Sjukt jobbigt är det iaf

Idag har varit en oerhört lugn dag, vi har mest degat och sett TV, pojkarna kom hem idag och har skött sig hittils exemplariskt. Leo sover redan och River badar nu innan nattningen och Mirja... gör som hon alltid gör och bara äter :) förra veckan hade hon gått upp ett halvt kilo :) säger ju att jag har grädde i tuttarna!

John lagade lax till middag, sjukt gott var det. Enda negativa idag är att min plånbok är spårlöst försvunnen, det och huvudvärken då.

Peace

RSS 2.0