Önskan
Jag önskar dig inte
guld mitt barn
ej heller pengar
och makt.
Jag önskar dig
modet att vara
dig själv.
Och stå för det
du sagt.
Jag önskar dig inte
en stenfri väg.
Men kraften att
vägen gå.
Jag önskar dig
kärlek i rikliga mått.
Och vänner att lita på.
(Okänd författare)
Det är något väldigt speciellt, med mitt livs första kärlek.
Skön jävla kväll
John är och ser fotboll med Tobbe, Leo har farit till Ray för sin pappavecka och River the man sover hos sin bästis inatt. Förmodligen kommer han komma hem imorgon och endast diskutera pokemon kort, tydligen har han i sitt senaste paket med kort fått tag i DEN BÄSTA POKEMON AV ALLA POKEMON! DEN ÄR SKITSTARK OCH KAN KNOSA EN 150!!!
Mirja, myra, lillasyster ligger och snusar ovanligt snällt och har gjort det tillräckligt länge för att jag hunnit ta itu med diskberget och bordet (Låt mig höra ett Hallelulja) Den lilla damen har nämligen fått för sig att hon är någon form av utväxt på mammas kropp och att världen rasar samman om man inte ligger helahela tiden på mamma och snusar.. :)
Linn är i stan, så både hon och Aden var förbi en snabbis idag. Det var mysigt.. Kul att umgås med dom igen samtidigt, senast var någongång i sommras som jag hade äran att hänga med dom at the same time.
Anyway, jag är i alla fall på ovanligt gott humör just i skrivande stund.. Dagen började med ett humör som var riktigt jobbigt för mig och resterande familj, jag blir så sjukt grinig om jag blir väckt på fel sätt och det sätt jag vaknade upp på idag kunde inte vara mer fel. Nu ska jag iaf passa på att ta pojkarnas rum lite medan lilltjejen sover. Peace!
Hittade ingen rubrik
Jag antar att man skulle kunna kalla det ett tappert försök att döda tid. Ungarna sover allihopa och John är förhoppningsvis på ingående snart, fast man vet aldrig med honom då han är inne på sina "skapa historia" projekt... Å andra sidan så har jag honom någorlunda säkrad eftersom jag har hans laptop, således kan han inte försöka smyga ned i studion utan att bli upptäckt i alla fall =)
Jag har märkt att både min och Johns nivå på humor har sjunkit drastiskt, vi ligger bokstavligt talat nere på dagisstadiet. Kiss, bajs och härmande är hysteriskt roligt. kan bero på att vi knappt umgås med någon över 125cm numera, angelina puman var förbi en sväng idag och jag har väl en vag plan på att ta småttingarna till henne imorgon. River ska hänga med mummi & vaari i helgen, så efter att han skickats till skolan imorgon är det bara Leo och Mirja hemma.
Igår var vi och tvättade hos raymond, eftersom min fantastiska hyresvärd fortfarande inte lyckats fixa tvättmaskinerna (Imorgon är det 6dagar som maskinerna varit upptäckt trasiga...) han hade iaf sin söta finska flicka hos sig, och hon var verkligen söt.. Något att hänga i julgranen så att säga :)
Auli var förbi också en sväng så Jenni fick prata av sig lite finska.
äääh... helt ovesäntligt inlägg, jag måste börja med teman. Ingen rubrik hittade jag heller.
Tips till folket
1: Hångla mer, det är mysigt
2: Se på Lyxfällan, helt plötsligt tycker man att den egna ekonomin fan är bra
Mirja är snygg och hänger hos Auli
Jenni & Raymond ser sjukt klämkäcka ut. Notera Raymonds tröja hans grrlie gav honom i present =)
Idag hängde Mirja hos gudmor Angelina... Mina favorittjejer i hela världen faktiskt
Att göra tvätten på svea
Det e knas, själar i förorten tar mig under
Inga lugna stunder, för många pundar-under
Det e knas, själar i förorten tar mig under
Inga lugna stunder, för många pundar-under
Det e knas, själar i förorten tar mig under
Inga lugna stunder, för många pundar-under
Det e knas, själar i förorten tar mig under
Inga lugna stunder, för många pundar-under
Hänger i betongen, inget e på G
Softar duktigt med grabbarna som hänger brevè
Måste fixa para, måste fixa flouse
Trött på kärringarna som hänger uppe på soc
Men jag e baxare, så det ska inte va problem, från betongen
Så man kan inte va klen
Farbror blå spanar, men hittar inte i labyrinten
Jag kan terrängen som min innerficka, vilken fint len
Träffa shunon på en ny-baxad kiosk
Han fråga om jag ska ha skjuts, å bjussa på ett bloss
Knatcha knatchen, för det finns inga cash län
Langa upp den för du vet att jag inte kysser arslen
För mycket jävla hamish, du tror jag skojar
Nojig, för en fet jävla paranoia
Måste hålla mig lugn, för jag e ung
Ingen färsking som ska greppa micken å spela tung
I dag e det fett, det e super, det e kalas
Men i morgon blir det värre för vi sitter i knas
Vem kunde veta, att vi kom hit för att svettas å blöda
Härdat all skit, min stolthet kan ingen döda
Städat toaletter å kontor åt rika
Vart lojal familjen kan man inte svika
fast för lumpen, har bott i djungeln i 23 år
Har redan testat allt som man inte får
Så håll dig i form, för vi drabbas av en storm
??? har klätt ut sig i polisuniform
Han lockar med knark å pengar , allt går så fort
Man hinner inte fatta vad man har gjort
Fattigdomen axar med stoltheten
Man byter ut lögner mot verkligheten
Inget flum söver känslan av tomhet
Berusningen härskar, man tror ingen vet
Djävulen besöker mig när ingen ser
Jag har nästan korsat linjen, å ramlat ner
Han bjöd ett högt pris för min själ
Men Gud skyddade min väl
Han satte oss här på Jorden, som utvalda
Att leda hiphop inom Norden, å sätta standard
Med våra men från betongen, tillbaks fulladdad
För tredje gången, verkligheten ingen kan fly
Norra B, knas varje dag på vår meny
Vilsna själar finns tjockt för många i min förort
Dom väljer smala vägen, när dom lever allt för fort
Det e för lätt, att skylla allting på samhället
Men kolla på dig själv, å börja softa ner med gnället
För du e inte hel, du kör för mycket skådespel
Allt du gör blir fel, det e nästan slut för din del
Du har inga ambitioner, ditt sinne som i dvala
Du fortsätter att dala, men det e nån som ska betala
Det e dags att vakna upp, å konfrontera verkligheten
Det finns inget hopp när du sitter fast i smeten
Så upp med huvud morre, ge aldrig upp så jävla lätt
Gör det som e rätt å tappa aldrig din kassett
För tiden väntar aldrig på nån shuno att agera
Så slut å fantisera, å ditt liv att sabotera
Varje gång vi dyker upp, så blir det knas..
Lillasyster Myra
1: Det är coolt med Bamsedressar, speciellt den här rosa nedan. Så söt att man vill ta en tugga av bebisen
2: Det är nice att muta sina karlar, River och leo myser med popcorn och ser film, Och John har jag (kanske mot bättre vetande?) släppt ut i den mörka oktoberkvällen med en fickpeng. Lugnt och stilla är det i alla fall, bortsett lite magknip.
"Lillasyster heter Myra" /Leo
Jävla skit
fanfanfan, hade sett fram emot en dag i tvättstugan.
Jag blir så lack s jag ruggar
Tiden
Tiden såg jag som ung som någonting obarmhärtigt, något påtvingat och något skrämmande. Något som man blundade för och som man drog sig ifrån, med tiden slets jag från barndomen och in i tonårdlivets suktande käft. Och med tiden stod jag plötsligt och balanserade från tonåren in i det skrämmande vuxenlivet jag flytt ifrån, med en liten pojke i min famn.
Nu har tiden slagit mig till ro, tiden har vaggat mig i en dvala och kanske är det inte före nu, idag, just ikväll som jag fullt ut accepterar tiden. Jag är nöjd med det stilla livet, där rutinerna är det avgörande för att dagen ska gå ihop, där behovet av spänning och kickar får sitt utlopp på ett mer kreativt sätt än vad jag hade i mitt medvetande förr. Jag står där jag står idag, och jag vill inte byta ut mitt liv mot något annat i hela världen.
Kvällen har varit lugn tillsammans med River & Mirja, John är ute och är troligtvis påväg till krogen snart. barnen har varit snälla och n ligger de båda i sängen. Min mammatid är helig, de få stunder man får för sig själv. Då jag har återigen, tiden att känna efter, tänka, och våga göra båda sakerna fullt ut. Inte stanna halvvägs, aldrig igen.
Sen kväll
Jag väntar bara på att han ska komma tillbaka så jag kan ta mig en välförtjänt dusch och sedan krypa ned i sängen med honom. Mirja har varit extremt mammig idag, hon är klok min lilla tjej och vill bara vara nära, nära, nära hela tiden. Men det är svårt att kunna göra allt med bara en hand, och idag har John varit borta hos Love och lagt tak. Jag har hunnit med att både sova och fundera en hel del under dagens alla timmar, En av de mindre tankebanorna var ialla fall att allt min man gör är så jävla rejält. Tom då han plastar pizzarester så är det rejält, jag har nog aldrig sett så mycket gladpack på en halv pizza förut.
men visst har tankarna varit djupare än så, och stundtals har jag haft en aning dåligt samvete över hur otroligt känslig jag är just nu, Men det är de första hormonerna då ammningen kommit igång ordentligt, den första tiden med bebis är alltid så otroligt mäktig och hela ens normala sinnestillstånd slås ur balans. Graviditetshormonerna är för mig en charterresa jämfört med det som är nu, det absolut jobbigaste är att man aldrig är förberedd då känslostormarna kommer eller vad som väcker dem. Och situationer jag i normala fall kan uppfatta som jobbiga hanterar jag hur lätt som helst. John får givetvis ta alla smällar, han är den vuxna som är runt mig och han är den jag vågar få mina känslostormar för. och han tröstar, kramar och känner förmodligen en hel del uppgivenhet också mellan varven. men för varje gång som han får mig tillbaka på banan och hanterar sin lätt störda kvinna så växer kärleken litelite till, jag har en sjuhelvetes bra karl även om han stundtals driver mig till vansinne, helt i sin ordning.
Jag har vaga planer på att börja sätta ommöbleringsplanen i verket imorgon, får se hur det blir med det.
En dotter stjäl sin moders skönhet
Ingen rök utan eld sägs det ju. Och ordspråket är verkligen sant
Mirja blir vackrare för var dagsom går, och när jag ser mig själv i spegeln vill jag bara gråta och inte fan blev det bättre när jag tappert försökte sätta på mig lite mascara för sakens skull och kom på mig med att nynna på "This is halloween" från Nightmare before Christmas.
Det kändes verkligen inte bra, mina nära och kära försöker snällt säga att "det är okej, det är bara en vecka sedan du födde barn" Men för mig är det inte alls okej, jag är nog en aning för ytlig för att gå med på logikens lagar och att man faktiskt blir jävligt sliten av en sådan påfrestning som det är med en förlossning, ammning och rubbad sömnsrytm. Jag vill vara fab direkt, in i de gamla jeansen och bara se så jävla bra ut. en riktig hot mama, men det är bara att inse att det inte kommer hända på mycket länge och istället glädjas åt vilken fantastiskt vacker bebisflicka jag fått.
Igår var Angelina & Freja förbi, auli kom i samma veva och lämnade en liten dress till Mirja (sjukt att strl 50 faktiskt är stort på den lillkorven) och Freja sa ett av mina absoluta toppcitat ever
Freja till Auli "Hur gammal är du?"
Auli "49"
Freja vänder sig mot Angelina och viskar "Mamma, kan man leva så länge?"
Vi dog av skratt allihopa. Freja kan ju vara bland de charmigaste ungarna någonsin
Dressen hon fick av Auli =)
Nu ska jag avsluta med ett konstaterande: jag känner djupt förakt för samhalls trappstädare, det är snällt att de städar trappen men det låter som att de begår ett mord varje gång. Det ska grymtas och det ska spöas trappsteg med skaftet på sopen så alla boende vet hur missnöjda de är med sitt jobb, Kära samhallstädare, sluta med det. Budskapet har gått fram okee?
Lilla spöket laban, det är jag.
Idag har jag roat mig med de mest märkliga saker, saker som kanske inte är kul men som i nyförlöst/kronisk trötthet/mammaledighets stadiet är fantastiskt roande.
För tredje gången på tre dagar har jag blivit likförklarad. och jag är verkligen sjukt blek, nästan genomskinlig av trötthet och järnbristen från helvetet. Mirja sover bra om nätterna oftast, men inatt har hon varit lite kinkig mellan varven. River kom över till oss och la sig som en liten hund längst ned i sängen vid våra fötter, precis som han alltid gjorde med mig då han var mindre.. Det slutade med att vi försov oss, och då jag försover mig på morgonen då är jag verkligen riktigt, riktigt trött.
Nåväl, jag har försökt vila ikapp lite grann idag.. Eller försökt och försökt, jag somnar sporadiskt lite här och där och hursomhelst då Mirja käkar, hon är som en liten sömntablett med sina mjuka bebiskinder och fjuniga bebisluktande hår. Jag njuter av varenda sekund med vårt lilla nytillskott i familjen, även om hon fått mamma in i levande-död stadiet. Likförklaringen var alltså det första som roat mig så mycket
Det andra var att en jättetrevlig barnbok försäljare var förbi, jag tyckte han var så trevlig att jag skickade honom till Raymond med adress och allt. Sedan sa jag ingenting till Raymond men blev förtjust som ett barn på julafton då han någon timma senare ringde upp och började samtalet med att säga "Varför skickar du försäljare till mig?" med lätt anklagande stämma.
John roas han också, mest på min bekostnad, jag befinner mig i den berömda bubblan och är rätt svårkontaktad mellan varven. Klumpig är jag också, tappar glas och missar mjölkglaset då jag ska hälla. När han säger någonting tar det några extra sekunder innan det når fram. han tycker jag ser ut som en ko när jag försöker registrera vad han verkligen sagt.
Barnmorskan var här för inskrivning idag också, jag gillade henne som fan. Riktigt trevlig kvinna och sådär härligt öppenhjärtlig som få äldre är numera. Kändes bra.
Nu till gårdagens citat av River:
"mamma, jag har lärt mig engelska och det är en sak du ska veta"
"Jaha, vaddå?"
"You are NOT a crazy frog"
Likblek och sliten, men River är armed and dangerous
Kvällsdansen
Och Mirja var mycket tjusig i röd klänning och strumpbyxor =)
Farlig pussmun också
Morgon
Sedan ska faster Sara komma hit och umgås med mig och snosa lite bebis innan River ska hem från skolan, mamma och lillasyster skulle eventuellt komma förbi en stund de också. Det känns bra, jag saknar lillasyster och har ett visst behov av min mamma av någon anledning. antar att man bara är så i vissa perioder, jag behöver nog mest bara se henne så är jag nöjd :)
Mirja är i alla fall väldigt lugn och snäll, jag är så sjukt bortskämd med ungarna då de är bebisar. Pojkarna var exakt likadana som små. Fast inatt har jag haft svårt att sova, inte pga Mirja utan att jag bara inte kunde sova riktigt bekvämt. Hur jag än låg så kändes det inte bra nog, enorma i-landsproblem verkligen.
John har axlat papparollen otroligt bra, han är så fånig och lycklig över sin lilla dotter att man nästan blir full i skratt då man ser honom. Det är så fint att få dela allt det här nya med honom, och det känns som om vår relation har nått ett nytt mycket djupare stadium istället för tvärtom som det lätt kan bli då man får barn tillsammans. Det här kommer nog snarare binda oss än hårdare till varandra än tvärtom, och det gör mig glad. han är den absoluta nummer ett av vuxna människor som jag vill ha omkring mig, som jag känner mig fullkomligt trygg med och där det inte finns något som är för fel att göra eller säga. Jag är verkligen jävligt lyckligt lottad, även om det sätt vi träffades på kanske inte var det bästa, så finns det nog inget som kunde bli mer rätt.
Aden träffar Mirja första gången, hans kommentar var "Jag kan vänta med att gifta mig några år till"
Den här tjejen har en förmåga att göra alla män knäsvaga och mycket fåniga :)
Filten hon fått av tant sanna & ylva-li är väl använd :)
Här var Mirja helt färsk, bara några minuter gammal och redan pappas stora kärlek.
Och som så snygg tjej i den här världen är det en jäkla tur att man har två storebröder vid sin sida.
Välkommen våran Mirja
En ängel har kommit till världen, hon ligger och andas i vår säng. Storebröderna har hälsat på och åkt vidare, de senaste tre dagarna har varit välsignade av bebislycka. en förlossning jag aldrig kommer glömma. såhär gick det till enligt journal
Förlossningsstart: spontan
smärtlindring under förlossningen: akupunktur
Födelsebarn: 2009-10-08
Kön: Flicka
Vikt:3385gram
Längd:47cm
HO: 34,5cm
Graviditetslängd: 37veckor 2dagar
Blödning: 200ml
Pappa kom förbi med pizza efter jobbet, jag hade då haft värkar sedan klockan 14.00 men var fast besluten av att äta den där pizzan. och så blev det. Ganska precis vid klockan 17 var vi inne på förlossningen, och klockan 19.05 var vår älskade tjej ute... Det var en otroligt mäktig känsla att föda utan smärtlindring. Akupunkturnålarna drog jag ut rätt fort då jag inte kunde ligga bekvämt på kudden. sista krystvärken sjönk hennes hjärtljud och jag fick andas syre. Jag hörde hur någon skrek som ett skadeskjutet djur. Det var inte före efter jag fattade att det horribla ljudet var från mig själv. Allt jag kunde göra var att fokusera på att föda fram barnet, och någonstans noterade jag hur John lät som en fotbollssupporter i bakgrunden.
han var fantastisk hela förlossningen, och jag är så glad över att ha spenderat sjukhustiden där med honom.
Bilder på damen finns på Mylf.pixbox.se
Myyys!
Men idag är en sådan dag då jag bara är rakt igenom lycklig, och vill att alla som jag bryr mig om ska känna sig uppskattade. Det blir förstås ett jävla projekt, för även om kretsen är ganska liten så är den ändå rätt stor.
River ska åka till sin klasskompis och leka idag, så eftermiddagen spenderas med bara leo hemma efter dagis. Det är så roligt att River har så otroligt fina kompisar, med sådana toppenföräldrar också. De har fö nyss fått sin bebis så liiite avis är jag.
Disken är avklarad, överväger starkt att försöka skura idag.. Golven är i ett visst behov av min ömma omsorg, men först ska jag lägga mig och vila en stund. Passa på då kidsen är borta.
ta hand om er!
Förlossningsdrömmar
Pojkarna är verkligen inte lättväckta idag, och på ett hiskerligt humör då man snällt försöker väcka dem, men av någon anledning är jag på mycket gott humör trots denna tid på morgonen. Jag har inte sovit mycket inatt, men väldigt gott. John har krypit tätt intill hela natten och varit jättegosig, sådant är alltid uppskattat. han har i sömnen legat och strykt på magen.. Kanske börjar han också undermedvetet bli mer införstådd i vad som komma skall.
(Nu kom leo och satte sig i mitt knä, myspys)
jag sjlv har drömt om förlossning hela natten. Inget om bebisen i sig men om själva sjukhusvistelsen, och kanske är det där jag behöver bearbeta mest. jag har mina anledningar till att inte uppskatta den miljön sådär innerligt.
Nu är det dags att försöka få i ungarna frukost och vakna till på riktigt.
Stormig höstkväll
Med en kopp the som enda hopp att värma mina stackars fingrar så njuter jag i alla fall av att ungarna ligger i varsin säng, nedbäddade och halvsovande till varsitt barnprogram (kalla det hur fel ni vill, mina barn fungerar fint att somna till TVn)
jag väntar på att min man ska komma hem från fiskandet, om jag fryser så lär ju han vara något liknande en Yeti. mm, jag saknar honom i alla fall, han har varit ute hela dagen. Ett ivrigt fiskande nu innan snö och bebis kommer, kan inte klandra honom. men de två veckorna kvar av fiskesäsongen börjar bli jävligt dryga, även för en tålmodig kvinna som mig.
Nå, när han väl är hemma så måste det inhandlas både smör och mjölk.. vår mjölkkonsumtion liknar inte något jag tidigare skådat, 4-5liter försvinner lätt på bara en dag i den här familjen.
jaha, nu börjar River gorma... skulle inte ha varit så kaxig att det var så lugnt och skönt med kidsen.
Deppig dag
Inatt somnade jag inte före 03.30, John hade då hunnit sova ett bra tag och jag kände inte direkt för att väcka honom. Det är bra om iaf en av oss får sova, jag har nu i tre veckors tid haft värkarbete som kommer och sedan klingar av. När jag vaknade imorse kände jag bara att allt, verkligen allt var skit. Jag kunde knappt prata med John, och så fort han kramade mig så började jag grina. av utmattning och hopplöshet... Det känns verkligen som om bebisen inte kommer att komma, aldrig någonsin. Fast jag VET att det handlar om absolut högst 3veckor, så är 3veckor en otroligt lång tid då man redan fysiskt sett är helt utmattad efter den senaste tiden. Jag är livrädd för att jag kommer vara så trött på förlossningen att jag måste ta kejsarsnitt och därefter ha en kolikbebis, Inga positiva tankar här idag inte... Kejsarsnitt är det ju inget fel med så, men ska jag ta kejsarsnitt så vill jag att det ska vara för bebisens hälsas skull, inte för att mamman i fråga inte orkar trycka ut henne vaginalt. Skulle kännas så extremt snopet.
Jag har ringt hem leo tidigare, och försökt övertyga River om att komma till mamma nu. Men han har bestämt sig för att klockan 15 är en bra tid och då vill han komma hem.. Så jag ljuger inte när jag säger att jag räknar minutrarna. Mina pojkar är solskenet just nu, jag vill inte vara ensam för en sekund för jag orkar verkligen inte med mina deppiga graviditetstankar.
Allra mest längtar jag dock efter den där befriande känslan när all smärta lämnar kroppen och vår lilla dotter kommer läggas upp på mitt bröst för att få möta våra ansikten för första gången.
Det är så nära... men fan vad det känns långt borta.
Älskade mor & farföräldrar
Jag lutar mig tillbaka, sipprar på ett glas med mjölk och slås av tanken hur otroligt lyckligt lottad jag är.
Min mormor är en hjältinna.. en modern kvinna med skinn på näsan, en "true lady" med erfarenhet, kärlek och samtidigt en hårdhet som har fått henne att nå dit hon är idag. Hon har og alltid varit före sin tid, en äldre generations karriärkvinna som man på många sätt kan ha som förebild.
Min morfar är även han en hjälte, en arbetare i själ och hjärta. Många av mina tydligaste barndomsminnenär just från honom. Jag minns hur hans stora händer kunde värma min kind, alla brottningsmatcher med mig och lillebror, han har ett leksinne som är helt otroligt och som jag med glädje ser honom ge mina kusiner, mina syskon och mina barn fortfarande. så många år efter att det var jag och min lillebror som bottades med honom i gräset.
farmor och farfar minns jag med ett snett leende på mina läppar, Även där har jag mycket goda minnen. Farmors fantastiska risgrynsgröt. Hennes matlagningskonster som skulle kunna gå till historien, Jag minns hur deras lägenhet på garnisionsgatan var möblerad och hur sofforna luktade. Jag minns timmar av tv-spelande med mina fastrar på deras 8bitars Nintendo.
Sedan har vi de extra föräldrarna/farföräldrarna Auli och Vesa.. Dvs Rivers farföräldrar som livit en viktig och självklar del av vårat liv. Spontana besök hos varandra, kaffedrickande och skvaller. Hjälp med barnen och ekonomiskt då det krisar som värst. Alltid ställer de upp med kärlek och glädje. De är två helt fantastiska människor och jag är så innerligt tacksam för att barnen har dessa människor i sitt liv. Även om de biologiskt sett "bara" är farföräldrar till River, så gör de ingen skillnad på barnen då de är tillsammans. Är pojkarna hos dem samtidigt så är det på samma villkor, och nu då bebisen kommer så är dom bland de absolut första som kommer få veta det. Auli ha varit ett otroligt stöd under hela graviditeten. och jag har dem som min främsta förebild då jag tänker framåt på den dag jag själv blir mormor eller farmor.
Tack alla underbara i den äldre generationen, för allt det ni gjort för mig och mina barn.
Tystnad & tagning
Beslutet blev inte oväntat att parkskolan ska läggas ned, protesterna bland föräldrarna är enormt men som vanligt skriker vi inför döva öron. Politikerna har aldrig visat oss sitt intresse och kommer förmodligen aldrig göra så heller. För dom är alternativet att skicka barnen genom hela stan från svea ner på holmen något helt naturligt, För dom är det också inget märkligt i att slita upp ungarna från sina vänner och duktiga pedagoger .. varför skulle det vara det? De blir ju inte på något sätt drabbade, garanterat ingen som de håller kär heller. Våra barn på parkskolan är bara siffror för dom, pengar att spara in.. Det är vidrigt hur illa vi alla blivit behandlade i den sk "utredningen" (beslutet var nog taget för mycket länge sedan egentligen) den fantastiska information som gått ut är också en historia för sig. jag är så jävla trött på att ständigt behöva bli besviken på politiker, men då de slår på barnen.. Då känner man ändå att någon form av gräns är nådd. Jag hoppas att de åtminstone inte kan sova gott om nätterna.
Ikväll käner jag att jag ska tvinga ner min man i sängen, slå på en film och bara trycka under täcket, sippra på lite te oc bara njuta. Det är definitivt en sådan höstkväll på ingende, Imorse var det frost på taken och solsken som färgade löven ytterligare. Och snart, snart snart så kommer vi ha en liten bebis att ligga och snosa på. en liten tjej med pyttesmå fingrar, pytteliten mun, kisande ögon.. Amning, vakande nätter, blöjbyten, skrik och en helt ny omställning för hela familjen.
jag längtar så jag går sönder.
Foto: Sanna Lundbäck (V.37)
