Min exmake är min bästa vän.

Jag har haft otur i mycket i mitt liv, många är de gånger då jag snubblat och dragit med mig närmsta man i fallet. men fan att jag är en av de mest lyckliga jävlarna i världen, det är nu 6år sedan jag lärde känna raymond. River var bebis då vi träffades, vi var unga och vilda.

Vi gifte oss, separerade, fick barn, separerade och höll på så några gånger. Med tanke på den just skrivna meningen borde vi verkligen avsky varandra, så är det inte.
Raymond är en människa jag fullt ut litar på, en människa jag aldrig behöver låtsas för. Som redan sett alla fel, brister och framförallt styrkor. Vi kan gnälla på varandra och vara otrevliga utan problem. För vi finns kvar och kommer alltid finnas kvar. Han är den bästa vän man kan tänka sig, ofta tar man sina nära för givet. jag är inget undantag, men jag kom på det nu då vi hamnat i en strulig sits, hur jävla bra vi är.

Leo & River är sjuka, Leo är hos Raymond nu för det är hans pappavecka. raymond har inskrivning på skolan imorgon och jag har lektion på förmiddagen. då löste vi det såhär:
River far till raymond ikväll efter middagen och sover över där, så far jag på min lektion på förmiddagen imorgon varpå jag glider vidare till Ray, tar över och han kan fara till luleå för att skriva in sig på skolan.

Jag har förstått att vår situation är unik, att det inte är många föräldrar som har det på det sätt som vi har det. jag är glad över vår relation på många sätt, jag har en fantastiskt bra vän & Leo har en trygg uppväxt med frånskilda föräldrar som samarbetar istället för att försöka lägga krokben för varandra.


River och Freja sitter som två vissna blommor i sängen och ser på Ducktales, snoriga och slitna båda två. men harmoniska... kanske den enda fördelen då barnen är sjuka att de är så otroligt mycket mer lätthanterliga än i vanliga fall.  Min snygga man har tagit båten och farit iväg på fisketur, kan inte klandra honom faktiskt. Inte idag, det är grymt härligt höstväder som jag visserligen missar, men kan beskåda från fönstret. kan tänka mig att det är jävligt soft att sitta i en båt nu jämfört med under stekande äckelhetta på sommaren.
men jag saknar honom lite.. jag är sjukt känslig och beroende av hans stöd nu då jag blir tyngre och tyngre för varje dag som går. Tyvärr resulterar det ofta i att jag är onödigt gnällig mot honom men jag har ingen toleransnivå alls och det här med att busa ä inte riktigt min grej såhär två månader innan BF med en valross flicka i magen.. nå, snart är det över... då kommer hon, efterlängtade lilla tjej


Freja and Martina PWNS YOUR ASS

Hanging with mah grrl Freja. Angelina vet inte vad hon gett sig in på när hon lämnat oss ensamma i sin lägga, hon sitter där på sitt universitet och tror att allt är frid och fröjd. mwahahahahaaaaaaaaaa (långt eko som studsar mot kalla, mörka och döda väggar)

 

 

  

Magen ja, vi är ju då egentligen rent tekniskt sett tre tjejer i lägenheten nu, det är lite coolt sådär.
Men det känns som om magen krymper och växer inåt, blir det fler barn för mig & John ska fan han vara gravid nästa gång. Det här är vidrigt, oavsett hur positivt jag försöker tänka. Fine, fine det är mysigt ibland och så.. men jagär sjukt less... vansinnigt less. När jag gör min inte alltför smickrande uppstigning ur sängen på morgnarna går tankarna direkt till klassikern Rädda Willy.


(jag vill snosa på min bebis nu)

 


Välkommen min höst

Min älskare som smeker min hud med kalla höstvindar, som viskar att träden snart ändrar färg. Och att jag äntligen kommer få mitt lövprassel under mina på tok för dyra, nya skor. Inköpta enbart för säsongen, enbart för att det här är min årstid, min lycka och min tid för förändring.

Sommaren är onekligen förbi, Och jag ler fånigt av varje andetag. Kärleken glöder sitt lilla varma klot nere i maggropen. Barnen har växt under sommaren, deras ben är så mycket längre och fulla av skrubbsår vars skorpor börjar försvinna, sönderklösta myggbettsärr och bra mycket mer harmoniska nu än vad de var strax innan sommaren kom. Livet har varvat ned, jag har sållat bland vänner och funnit en enorm tillfredställelse i mig själv. Imorgon är Rivers första riktiga skoldag i ÅK1, Leo började inskola sig tillbaka till dagis redan förra veckan och om två månader så kommer äntligen vår dotter till världen. Min man har mjuknat, han lyssnar, stöttar, uppmuntrar och får mig alltid att skratta.

Det viskar om en ny tid, det viskar om att rättvisa kommer.. även för otursfåglar som mig.

Jag kan nog sammanfatta känslan med att jag är tillfredställd på ett sätt jag önskar alla goda människor bli någongång i sitt liv.






Majistern - från Boden till Afrika


[Aden Jama ]>This Is Africa säger:
 joo btw vi lyssnade pa de igor
 i Studio Har
 tror Halva Buguruni horde >p
 buguruni det bor typ mer an bodens befolkning
 for vi spelade i hogsta volym\


Begreppet heder har tappat sin glans.

http://www.youtube.com/watch?v=MMUUysmfYUw

Det finns en skillnad mellan svenska och utländska män som stöter på en kvinna, speciellt på krogen.
Förklarar man att man är i ett förhållande är svaret överlag såhär

Svenska killar: "Jaha, men din kille är ju inte här?"
Utländska killar "Jag ber om ursäkt, din man är lyckligt lottad"

Svenskar har inget grepp om heder öht. Män i allmänet och kvinnor i synnerhet. Sedan John nu då är både upptagen och ska bli pappa så har han fått mer ragg än någonsin. Jag mår inte alls dåligt över det, jag förstår att brudar gråter över det faktum att den som vaknar upp brevid honom varje morgon är jag själv. Det är inte alls vad det handlar om, utan själva principen. Är en kille upptagen och man vet det, så håller man sig borta. Ska en kille bli pappa, så gratulerar man på sin höjd och lyckönskar honom och den blivande modern.

Men brudar älskar intriger, brudar lever i ett glamouravsnitt sedan tidigt 90tal. Tråkigt, men sant.
Vilken jävla tur att man är hetro ändå, fattar inte hur jag skulle klara mig annars

Ray goes 26

Grattis Raymond, 26år att stoltsera med i livet.
Tack för alla år hittils och alla kommande. Keep it real.

@svea, styvfar är här och så även Linn. River är ute på gården och härjar med sin kompis samuel och Leo är mest bara nöjd att vara hemma hos pappa. jag är löjligt kär idag, kär i min fina man, mina fina barn & mina fina vänner. Allmänt bara jävligt harmonisk men fruktansvärt trött. Jag är nöjd med mitt liv.

Pengar rullar in som de ska, det går bra nu. Jag kan titulera mig: Inte beroende av soc
alltså en nästan socialt accepterad människa om än jag bara lever strax över existensmimimum så är jag nöjdare än en ko på grönbete.

Peace!
(Lite raymond kort genom tiderna, bara för att jävlas lite)














Big papa Ray!

Den bittra kvinnan

Angelina "Tomtar och förhållanden, fan samma sak alltihop!"

sjukt söt är hon, gör jag en lesbisk revolution i mitt liv så är det med henne.

Majistern - Visionären



Året 2008 släppte Majistern debutalbumet 'Parabolparadiset' som mottogs med positiv respons och goda recensioner. B. la fick plattan 4 av 5 G'n av tidningen Groove och jämfördes med debuter av t. ex Petter och Ken. Nu är han tillbaka med en rykande färsk EP! 6 nya spår som behandlar allt från fattigt ungkarlsliv till våld i samhället. Historieberättande på traditionella hiphop beats. Samtliga spår är inspelade i Studio Classix under 2009, Mixade och mastrade av Split Keys. EP'n släpps under etiketten Underground Beats. Håll till godo gott folk!
 Spårlista:
  1.  - En Fattigmansrytm (ft. Manlighets Ministern) - Producerad av: Lost Mind
  2.  - 10 Snubbar (ft. Simon Westin) - Producerad av: Juke Beats Emanuel
  3.  - Visionär - Producerad av: Benny B aka Dison The Dice
  4.  - Dålig Affär - Producerad av: Dani-L
  5. - 40 Bars Hunger - Producerad av: Gabbe MC
  6. - Trakten Där - Producerad av: Benny B aka Dison The Dice
Imorgon alltså. 9/8    www.whoa.se

Leo Fridian, 3år

"Håll tillbaka nu"

Hon vände den vita ryggen mot mig, jag skrek till mamma att jag "fan spricker upp på ryggen"
lika hastigt vände sig den vita rocken om och fångade upp en knallblå liten räka på 49cm och 2940gram

Borta som jag var på morfinet, och lättad över att de intensiva tre timmarna av smärta var över kunde jag inte fatta att han var ute. Lika bra var det kanske, han hade stor syrebrist och hade gjort en knut på navelsträngen påvägen ut. Jag hann aldrig bli rädd, inte då. Trots att jag i mitt morfinrus och intensiva värkarbete noterat att de tröck på akutknappen och att rummet belamrades av dubbelt så mycket folk de sista minutrarna. Alla skrattade, jag förstod inte alls. Jag bara upprepade "Hur mycket har jag spruckit?"

Så låg han där på mitt bröst, en fly förbannad liten kille som glupskt sökte sig till bröstet och drog en lättad liten suck när han äntligen fick tag i bröstvårtan och försökte lära sig det där märkliga sugandet för att få ut något, som han nog egentligen inte visste vad det var, annat än att det var livsviktigt för hans överlevnad.

Nu sitter han på golvet, rak i ryggen med de långa benen korsade och stirrar intensivt på Zelda spelet, hans nya konst att bemästra. Snart kommer storebror med farmor, John har varit förbi, pappa gör  plågsamma ljud av vispandet inne i köket, bp är på ingående han med. Sedan väntas gammelmoster och de spanska barnen med gammelmormor, mormor med mostrarna. Farmor med hela hennes klan av små telingar...
"Det är ju skönt att det inte bli så mycket folk" sa Raymond för någon halvtimma sedan. Vår familj är så stor att vi nog glömt bort vad mycket folk egentligen innebär.

Älskade lilla Leo, min vackra ängel till yngsta son. Nu är du snart storebror själv... Om ytterligare tre månader kommer jag ha en ny liten människa på mitt bröst och frågan jag ständigt ställer mig själv kommer finna ett svar "Vem är du, du som växer i min mage för varje dag?"

Livet är en gåva, mina barn är den absolut dyrbaraste. Grattis pojken min.




RSS 2.0