Min exmake är min bästa vän.
Jag har haft otur i mycket i mitt liv, många är de gånger då jag snubblat och dragit med mig närmsta man i fallet. men fan att jag är en av de mest lyckliga jävlarna i världen, det är nu 6år sedan jag lärde känna raymond. River var bebis då vi träffades, vi var unga och vilda.
Vi gifte oss, separerade, fick barn, separerade och höll på så några gånger. Med tanke på den just skrivna meningen borde vi verkligen avsky varandra, så är det inte.
Raymond är en människa jag fullt ut litar på, en människa jag aldrig behöver låtsas för. Som redan sett alla fel, brister och framförallt styrkor. Vi kan gnälla på varandra och vara otrevliga utan problem. För vi finns kvar och kommer alltid finnas kvar. Han är den bästa vän man kan tänka sig, ofta tar man sina nära för givet. jag är inget undantag, men jag kom på det nu då vi hamnat i en strulig sits, hur jävla bra vi är.
Leo & River är sjuka, Leo är hos Raymond nu för det är hans pappavecka. raymond har inskrivning på skolan imorgon och jag har lektion på förmiddagen. då löste vi det såhär:
River far till raymond ikväll efter middagen och sover över där, så far jag på min lektion på förmiddagen imorgon varpå jag glider vidare till Ray, tar över och han kan fara till luleå för att skriva in sig på skolan.
Jag har förstått att vår situation är unik, att det inte är många föräldrar som har det på det sätt som vi har det. jag är glad över vår relation på många sätt, jag har en fantastiskt bra vän & Leo har en trygg uppväxt med frånskilda föräldrar som samarbetar istället för att försöka lägga krokben för varandra.
River och Freja sitter som två vissna blommor i sängen och ser på Ducktales, snoriga och slitna båda två. men harmoniska... kanske den enda fördelen då barnen är sjuka att de är så otroligt mycket mer lätthanterliga än i vanliga fall. Min snygga man har tagit båten och farit iväg på fisketur, kan inte klandra honom faktiskt. Inte idag, det är grymt härligt höstväder som jag visserligen missar, men kan beskåda från fönstret. kan tänka mig att det är jävligt soft att sitta i en båt nu jämfört med under stekande äckelhetta på sommaren.
men jag saknar honom lite.. jag är sjukt känslig och beroende av hans stöd nu då jag blir tyngre och tyngre för varje dag som går. Tyvärr resulterar det ofta i att jag är onödigt gnällig mot honom men jag har ingen toleransnivå alls och det här med att busa ä inte riktigt min grej såhär två månader innan BF med en valross flicka i magen.. nå, snart är det över... då kommer hon, efterlängtade lilla tjej
