Bloggen flyttad
Mylf.tk
Din nya startsida.
Din nya startsida.
Menstruation och Samlag, Okej eller inte?
Ämnen att kalla tabu: Här har vi ett av dem. Ett ämne som av någon anledning varit återkomande till diskution de senaste månaderna, Och senast nu för några minuter avslutade jag ett samtal med Linn som var något frustrerad över att hon var hemma i GbG och givetvis med fröken röd som sin vän närmaste underlivet och inte sin fru. Jag förstod hennes frustration, men så säger hon "jag kan ju få mig om jag vill" Jag hajade till, var inte riktigt beredd på det svaret, jag gned oroligt tårna mot varandra i en nervös gest och frågade lite mer hur hon menade, och smög in lite diskret att det "kanske inte är så kul med blod på fingrarna"
"Mäh, alltså det är ju inte penetrerande. Nyduschad och med tampong pillande bara"
Jag antar att hon syftar på stimulans av klitoris, Jag tyckte det lät meningslöst. Hon höll med. Jag tillhör den skara tjejer som kniper då det är Indianer i vassen. Man kan ju ändå tillfredställa sin respektive oralt och få ut lite njutning på så sätt och känna sig som en god flickvän. Nå, en annan av mina väninnor menar att mens är faktiskt inte något problem alls, och att man kan ha sex i duschen för att få en lite trevligare känsla över det hela, hon menade vidare på att det faktiskt ofta skönare än "vanligt" sex då känsligheten är en helt annan hos kvinnan under tiden för menstruation.
En tidigare bekant till mig var för några år sedan förkrossad över en kaffe på ett trendigt cafe, När jag vänligt försökte trösta henne och få fram vad det var så började hon nästan gråta, rösten darrade då hon svarade efter mycket nästlande "Min pojkvän vill ligga med mig när jag har mens, jag tycker det är äckligt men han menar på att det känns mer djuriskt då jag blöder"
Herregud, vad gör man i en sådan situation? vad säger man? Min spontana reaktion var att börja asgarva, men jag lyckades på något sätt behärska mig och körde den vanliga smörjan "Prata med honom, det gäller att kunna vara öppen om sådana saker... det gäller ju ändå en hel vecka i månaden med eller utan sex"
Ett någorlunda bra svar tyckte jag, tjejen blev lite gladare.
Men det är ändå en känslig fråga det här med sex & mens, Jag frågade sebbe nu på msn och han svarade såhär:
Sebbe säger:
skulle aldrig falla mig in att testa, kan lika gärna sätta på en blodpalt
men då är jag också en pryd-bög
Nu passade jag på att fråga männen i lägenheten, Raymond svarade kort och starkt "Nej, jag är helt emot det och det är skitäckligt"
medan den andra mannen som vill förbli anonym började dra en lång harang om att allt berodde på bruden i fråga, Eftersom tjejer är olika kåta när man ska ligga med dom. Men han har absolut inga problem med det själv.
Det luktar inte gott men det "är som vilken annan lukt som helst"
Det verkar vara så otroligt olika uppfattningar om det här med sex & mens. Jag är ju en förespråkare för sex hela månaden och helst dagligen, Men just när det kommer till mens så kan jag inte ligga med någon om jag själv känner mig äcklig. Och jag har inga problem med blod så, men mensblod är verkligen en heltannan sak. Jag antar att det känns som att det kommer från helt fel ställe. det är mer okej att skrapa upp ett knä men underlivsblödningar är verkligen inte gulligt. Jag tror det här är ett ämne jag ska ägna kommande vecka till att fördjupa mig i och samla olika åsikter om, Både positiva och negativa.
"Mäh, alltså det är ju inte penetrerande. Nyduschad och med tampong pillande bara"
Jag antar att hon syftar på stimulans av klitoris, Jag tyckte det lät meningslöst. Hon höll med. Jag tillhör den skara tjejer som kniper då det är Indianer i vassen. Man kan ju ändå tillfredställa sin respektive oralt och få ut lite njutning på så sätt och känna sig som en god flickvän. Nå, en annan av mina väninnor menar att mens är faktiskt inte något problem alls, och att man kan ha sex i duschen för att få en lite trevligare känsla över det hela, hon menade vidare på att det faktiskt ofta skönare än "vanligt" sex då känsligheten är en helt annan hos kvinnan under tiden för menstruation.
En tidigare bekant till mig var för några år sedan förkrossad över en kaffe på ett trendigt cafe, När jag vänligt försökte trösta henne och få fram vad det var så började hon nästan gråta, rösten darrade då hon svarade efter mycket nästlande "Min pojkvän vill ligga med mig när jag har mens, jag tycker det är äckligt men han menar på att det känns mer djuriskt då jag blöder"
Herregud, vad gör man i en sådan situation? vad säger man? Min spontana reaktion var att börja asgarva, men jag lyckades på något sätt behärska mig och körde den vanliga smörjan "Prata med honom, det gäller att kunna vara öppen om sådana saker... det gäller ju ändå en hel vecka i månaden med eller utan sex"
Ett någorlunda bra svar tyckte jag, tjejen blev lite gladare.
Men det är ändå en känslig fråga det här med sex & mens, Jag frågade sebbe nu på msn och han svarade såhär:
Sebbe säger:
skulle aldrig falla mig in att testa, kan lika gärna sätta på en blodpalt
men då är jag också en pryd-bög
Nu passade jag på att fråga männen i lägenheten, Raymond svarade kort och starkt "Nej, jag är helt emot det och det är skitäckligt"
medan den andra mannen som vill förbli anonym började dra en lång harang om att allt berodde på bruden i fråga, Eftersom tjejer är olika kåta när man ska ligga med dom. Men han har absolut inga problem med det själv.
Det luktar inte gott men det "är som vilken annan lukt som helst"
Det verkar vara så otroligt olika uppfattningar om det här med sex & mens. Jag är ju en förespråkare för sex hela månaden och helst dagligen, Men just när det kommer till mens så kan jag inte ligga med någon om jag själv känner mig äcklig. Och jag har inga problem med blod så, men mensblod är verkligen en heltannan sak. Jag antar att det känns som att det kommer från helt fel ställe. det är mer okej att skrapa upp ett knä men underlivsblödningar är verkligen inte gulligt. Jag tror det här är ett ämne jag ska ägna kommande vecka till att fördjupa mig i och samla olika åsikter om, Både positiva och negativa.
Att göra svea.
När John krälade sig upp ur sängen någongång under förmiddagen så frågade han vad jag skulle göra idag, jag svarade att jag skulle "Göra svea" och förklarade vad det innebär, att göra svea är att glida runt i olika lägenheter och snylta på folk samt vara social, hålla uppe sitt kontaktnät och sprida kärlek & ilska. Uppdatera sig om det senaste, inte mycket verkar faktiskt ha hänt. Raymond har en svullen vad, han & sammy har börjat med nya grejen att handtatuera. Jag är sjukt, sjuukt sugen för det är så jävla mycket mer hardcore än med maskin. Back to the stoneage @svea, ser fram emot det.
Yngsta sonen är på ett humör som inte är av guds nåde. Han har vrålat och varit arg och har inte före nu börjat lugna ned sig framför Tvn, de sista aggressionerna får han ut genom att bita en fisk i näsan. Samma fisk som Sanna gav honom dåde besökte oss på BB slog det mig nu, Han fyller tre år i sommar. Jag kan inte riktigt acceptera att tiden går så jävla fort, mer påtagligt blir det när man har kids och ser hur otroligt mycket de växer och allt som hinner hända med de små individerna under bara ett år. Kaffet är påslaget och därefter beger det sig hemåt för att byta till mer kläder, jag fryser som en mycket ledsen gris. Därefter vidare mot kvinnan Julie för att styra upp luggen som obarmhärtigt sticker mig i ögonen och jävlas något oerhört. Det är alltid lika roligt när det blir två kvinnor och en sax, vi är precis lika nervösa och ångestladdade båda två, men försöker skyla över det hela med "Det blir faktiskt bra, det blir faktiskt riktigt fint" varpå jag ler nervöst och svarar "Jadå, liksom.. jag litar på dig och.. öh.. i värsta fall så växer ju håret va, hehe.. det är ju det som är bra när det gäller hår"
Sedan kan man känna hur demonerna och prestationsångesten lägger sig ovanför oss som en tjock dimma. Hittils har det ialla fall gått bra, faktiskt. Men just den nervkittlande känslan och vetskapen att det verkligen kan gå åt helvete är nog det som triggar oss båda på något sjukt sätt.
Hm, nu pratade jag just med kvinnan i fråga och just cutta hår planen blev uppskjuten till imorgon, Därav brast min skoplan, jag fryser så jävla mycket i sandaler om kvällarna. Jag får helt enkelt hänsynslöst stjäla ett par av Rays sneakers. Det är sådant man har exmakar till.
........
Jag blev just brutalt hånad och dragen vid näsan. Raymond har en massa suspekta knappar, spakar, mixershit och grejer som breder ut sig över skrivbordet som en hemlig skattkarta, jag hittade inte var man skulle köra in hörlurarna, och nu när jag tänker efter så är historien bara förnedrande och tråkig för den som läser. Inget som kan bringa någon annan lycka än möjligtvis skadeglädje. Jag blir så trött på att min hjärna är så slö stundtals bara.
Nåväl, målet för kvällen är i alla fall att kräva tillbaka min hundring som jag fortfarande inte fått tillbaka av en brud, Spjuvern gillar mitt koncept att en efter en avverka mina kvinnliga bekantskaper. Det är helt enkelt för att det är få som håller måttet och det visar sig som tur är rätt fort. Det här är inget undanfall, det värsta är väl att hon undviker mig istället för att säga - Jag har inga cash nu, förlåt. Du får tillbaka så fort jag har råd.
Det har hänt flertalet gånger att jag fått vänta på att hon ska dyka upp med pengarna, vilket hon inte gör, undviker mina sms och ljuger sig blå när man ringer från något annat nummer. Jag uppskattar inte sånt. Så då får man helt enkelt ta tjuren vid hornen och uppsöka henne på sin arbetsplats för att reda ut begreppet folkvett.
Ett telefonsamtal senare har jag löst hårgrejjen, jag älskar svea.
Yngsta sonen är på ett humör som inte är av guds nåde. Han har vrålat och varit arg och har inte före nu börjat lugna ned sig framför Tvn, de sista aggressionerna får han ut genom att bita en fisk i näsan. Samma fisk som Sanna gav honom dåde besökte oss på BB slog det mig nu, Han fyller tre år i sommar. Jag kan inte riktigt acceptera att tiden går så jävla fort, mer påtagligt blir det när man har kids och ser hur otroligt mycket de växer och allt som hinner hända med de små individerna under bara ett år. Kaffet är påslaget och därefter beger det sig hemåt för att byta till mer kläder, jag fryser som en mycket ledsen gris. Därefter vidare mot kvinnan Julie för att styra upp luggen som obarmhärtigt sticker mig i ögonen och jävlas något oerhört. Det är alltid lika roligt när det blir två kvinnor och en sax, vi är precis lika nervösa och ångestladdade båda två, men försöker skyla över det hela med "Det blir faktiskt bra, det blir faktiskt riktigt fint" varpå jag ler nervöst och svarar "Jadå, liksom.. jag litar på dig och.. öh.. i värsta fall så växer ju håret va, hehe.. det är ju det som är bra när det gäller hår"
Sedan kan man känna hur demonerna och prestationsångesten lägger sig ovanför oss som en tjock dimma. Hittils har det ialla fall gått bra, faktiskt. Men just den nervkittlande känslan och vetskapen att det verkligen kan gå åt helvete är nog det som triggar oss båda på något sjukt sätt.
Hm, nu pratade jag just med kvinnan i fråga och just cutta hår planen blev uppskjuten till imorgon, Därav brast min skoplan, jag fryser så jävla mycket i sandaler om kvällarna. Jag får helt enkelt hänsynslöst stjäla ett par av Rays sneakers. Det är sådant man har exmakar till.
........
Jag blev just brutalt hånad och dragen vid näsan. Raymond har en massa suspekta knappar, spakar, mixershit och grejer som breder ut sig över skrivbordet som en hemlig skattkarta, jag hittade inte var man skulle köra in hörlurarna, och nu när jag tänker efter så är historien bara förnedrande och tråkig för den som läser. Inget som kan bringa någon annan lycka än möjligtvis skadeglädje. Jag blir så trött på att min hjärna är så slö stundtals bara.
Nåväl, målet för kvällen är i alla fall att kräva tillbaka min hundring som jag fortfarande inte fått tillbaka av en brud, Spjuvern gillar mitt koncept att en efter en avverka mina kvinnliga bekantskaper. Det är helt enkelt för att det är få som håller måttet och det visar sig som tur är rätt fort. Det här är inget undanfall, det värsta är väl att hon undviker mig istället för att säga - Jag har inga cash nu, förlåt. Du får tillbaka så fort jag har råd.
Det har hänt flertalet gånger att jag fått vänta på att hon ska dyka upp med pengarna, vilket hon inte gör, undviker mina sms och ljuger sig blå när man ringer från något annat nummer. Jag uppskattar inte sånt. Så då får man helt enkelt ta tjuren vid hornen och uppsöka henne på sin arbetsplats för att reda ut begreppet folkvett.
Ett telefonsamtal senare har jag löst hårgrejjen, jag älskar svea.
Parkskolan läggs ned.
BODEN. Skolan i Boden måste fortsätta dra ned. Rigmor Åström, ordförande i barn- och utbildningsnämnden (M), säger att förutsatt att nämnden får investeringsmedel blir Korpenskolan en F9-skola. Prästholmsskolan bibehålls och Parkskolan läggs ned.
Detta innebär, för vår del att pojkarna måste (Mot min vilja) gå till någon jävla friskola. Något som klingar jävligt illa i mina öron. Parkskolan är den skola där jag en gång gick, och parkskolan är där min äldsta son går idag. Den plats där det finns flertalet riktigt duktiga & engagerade fröknar, som håller modet uppe och som ger allt de har för att kidsen ska känna sig trygga på skolan, att konflikterna löser sig fort och som alltid säger till direkt något inträffat på skolan. Mina söner är mina juveler, det mest dyrbara som någonsin funnits och som vilar på mitt & deras pappors ansvar. När jag lämnar bort dem för flera timmars tid under dagen, så är det en förutsättning att jag känner mig fullkomligt trygg med de vuxna som har ansvaret för dem under de timmar vi är isär, Så har det alltid, alltid varit på Park. Jag vill inte riva upp ungarna, framförallt inte äldsta sonen från en trygghet som han har ytterligare en gång till, Det är inte rättvist mot honom eller mot något annat barn heller för den delen. Politikerna med Rigmor jävla Åström i spetsen har tagit ifrån oss vår valfrihet, Jag hoppas att hon skäms något oerhört, att hon mår så jävla dåligt att hon måste köra en tandborste i halsen för att få ut spyan.
Jag är arg, frustrerad och oerhört ledsen för mina söners skull. Det sista man vill göra är att ge dem en framtid man inte med säkerhet kan känna sig trygg i själv.
"Hon måste ju vara en hora alltså, är det inte det prostitution går ut på? Att sälja ut saker?"
Stämningen på Svea är mycket, mycket het idag.
Cirkeln är sluten
Det var mörkt ute, jag snubblade fram genom snön tillsammans med min morbror, jag hade sammanlagt haft en timmas sömn under dygnet och var på alla sätt mörbultad, pulsen var så hög att det susade i mina öron, jag sluddrade när jag pratade. För varje bil jag hörde gick jag lite närmare min morbror, hans blick var orolig, arg och oerhört öm. När vi mötte Tobbe gav han mig en kram och av kroppsspråket att döma var det inte helt frivilligt som han lämnade mig. Jag vet inte vad jag sa, jag tror jag försökte sammanfatta. Vi stod utanför en okänd port, klev in i en okänd hiss och befann oss snart i en okänd lägenhet. En pizzakartong stod på bordet med en halväten och hård pizza. John gick omkring och lyfte på den några gånger, innan han till slut gav upp tanken på att städa undan bakfyllepizzan från dagen. Spjuvern satt vid datorn. Jag satt i soffan, snart hade jag en tekopp i min hand och när Linn ringde var det någonting som brast. Jag grät och snorade ned Tobbes tröja. Jag gråter sällan, framför människor jag inte känner skulle jag kunna säga att det aldrig nästan händer.
När jag vaknade satt Spjuvern vid datorn igen, jag försökte vara trevlig men insåg fort att det var rätt onödigt.
Sedan spenderade jag veckan där, Nätterna gick åt till att sitta brevid John, vi rörde aldrig varandra fysiskt. Men vi pratade oavbrutet, hans röst var lugn och melodisk. Jag insåg fort att jag gillade honom skarpt, en människa med ett hjärta lika stort som Raymonds, och med en erfarenhet av livet jag kunde förstå och referera till.
Lördagen därpå var vi på Ice, berusad och faktiskt riktigt glad. Trygghet är ett ord jag kan sammanfatta min relation med John redan från första början. Vi dansade och han sa "Jag kan inte göra såhär, med tanke på det du nyss gått igenom"
Jag exploderade i en märklig form av raseri, våra ögon möttes och jag fräste "En sak ska du ha klart för dig, jag är inte och kommer aldrig att bli något offer"
Den kvällen somnade jag sedan naken och tillfredställd brevid honom, med huvudet mot hans bröstkorg lyssnade jag på hans hjärtslag då de blandades i takt med hans andetag. Sömnen jag fick den natten går inte att beskriva, när jag vaknade kändes det som att jag sovit i en evighet, eller att jag på något sätt återuppstått. Sedan dess är det då jag alltid sover bäst, det är när jag somnar med huvudet där på hans bröstkorg. En plats som blivit mig så bekant. Jag har lärt mig att mitt kropp är mitt tempel, och endast hans att bestiga.
Månader har gått, jag är tillbaka i lägenheten där allt började, När jag vänder mig om ser jag hans stora fötter ligga halvt utanför sängen och jag fylls av en värme svår att förklara. Det är inte längre snö att pulsa igenom, och endast ljus av gatlyktesken. Det ser ut att kunna bli soligt idag, för en stigande samling ljus smyger in mellan persiennerna.
Hur mycket har inte hunnit hända under de här månaderna? Hur mycket har vi inte redan nu hunnit tänka, se och uppleva? Hur mycket har vi inte skrattat och hur många gånger har jag inte av tårar fått hans hud att bli kladdig?
Hur många gånger har han inte strykt händerna över mitt huvud tills jag somnat?
Det finns hjältar, jag kallar dem vardagshjältar. John är min allierade, närmsta man och den jag vet jag alltid kan vända mig till. Vi har aldrig haft någon direkt smekmånad som nyförälskade par sig bör. Vår relation är unik och på en nivå som är svår att greppa för att klä i ord.
Det känns bra att vara här, det känns bra att jag nu ska smyga iväg och köpa honom ett paket cigaretter för att sedan krypa ned brevid den varma kroppen och andas lugn innan dagen börjar på riktigt.
Jag ska försöka att inte låta mina mentala spöken sätta upp så jävla mycket väghinder hela tiden. Jag är tacksam, och jag vill att världen ska veta det.
När jag vaknade satt Spjuvern vid datorn igen, jag försökte vara trevlig men insåg fort att det var rätt onödigt.
Sedan spenderade jag veckan där, Nätterna gick åt till att sitta brevid John, vi rörde aldrig varandra fysiskt. Men vi pratade oavbrutet, hans röst var lugn och melodisk. Jag insåg fort att jag gillade honom skarpt, en människa med ett hjärta lika stort som Raymonds, och med en erfarenhet av livet jag kunde förstå och referera till.
Lördagen därpå var vi på Ice, berusad och faktiskt riktigt glad. Trygghet är ett ord jag kan sammanfatta min relation med John redan från första början. Vi dansade och han sa "Jag kan inte göra såhär, med tanke på det du nyss gått igenom"
Jag exploderade i en märklig form av raseri, våra ögon möttes och jag fräste "En sak ska du ha klart för dig, jag är inte och kommer aldrig att bli något offer"
Den kvällen somnade jag sedan naken och tillfredställd brevid honom, med huvudet mot hans bröstkorg lyssnade jag på hans hjärtslag då de blandades i takt med hans andetag. Sömnen jag fick den natten går inte att beskriva, när jag vaknade kändes det som att jag sovit i en evighet, eller att jag på något sätt återuppstått. Sedan dess är det då jag alltid sover bäst, det är när jag somnar med huvudet där på hans bröstkorg. En plats som blivit mig så bekant. Jag har lärt mig att mitt kropp är mitt tempel, och endast hans att bestiga.
Månader har gått, jag är tillbaka i lägenheten där allt började, När jag vänder mig om ser jag hans stora fötter ligga halvt utanför sängen och jag fylls av en värme svår att förklara. Det är inte längre snö att pulsa igenom, och endast ljus av gatlyktesken. Det ser ut att kunna bli soligt idag, för en stigande samling ljus smyger in mellan persiennerna.
Hur mycket har inte hunnit hända under de här månaderna? Hur mycket har vi inte redan nu hunnit tänka, se och uppleva? Hur mycket har vi inte skrattat och hur många gånger har jag inte av tårar fått hans hud att bli kladdig?
Hur många gånger har han inte strykt händerna över mitt huvud tills jag somnat?
Det finns hjältar, jag kallar dem vardagshjältar. John är min allierade, närmsta man och den jag vet jag alltid kan vända mig till. Vi har aldrig haft någon direkt smekmånad som nyförälskade par sig bör. Vår relation är unik och på en nivå som är svår att greppa för att klä i ord.
Det känns bra att vara här, det känns bra att jag nu ska smyga iväg och köpa honom ett paket cigaretter för att sedan krypa ned brevid den varma kroppen och andas lugn innan dagen börjar på riktigt.
Jag ska försöka att inte låta mina mentala spöken sätta upp så jävla mycket väghinder hela tiden. Jag är tacksam, och jag vill att världen ska veta det.
Kranen
Idag har Love berättat för mig att jag både är ful och han önskade mig & John att tillsammans gå ned oss i ett kärr i skogen. Jag hoppas han mår dåligt över det imorgon när fyllan lagt sig, men eftersom detta med all sannolikhet inte kommer att hända, och om sanningen är fram så tycker jag bara om Love lite extra mycket när hans omtalade fräckhet kommit fram i ljusskenet från den mycket svenssonsaktiga elden på hans gård. Nåväl, vi lämnar bloggarnas svårslagna favorit Love där borta i Ingenmansland och gled vidare med Taxi till stan, ett misslyckad försök att gå på Ice slutade med ett om möjligt ännu mer misslyckat försök på Olivers/Tc, det enda som faktiskt var värre än med Ice var att Olivers/Tc hade femtio pix inträde, Ice var gratis... Och det förstnämnda var mycket värre än det andre. När det är så lite folk att de tom tänder lamporna på "Innekrogen" klockan 01.10... Då är det väl kanske bara att inse att den där ombyggnationen smakade lite mer än det kostade i alla fall.
Allt lönade sig dock på väg från Frasses, John steg fram till en yngling framför oss och bad om en cigg, det gick inte för han hade nyss rökt upp sin sista (Som alla andra, Finns bara två lägen i Boden: Bjuder vänligt, eller så röktes den sista nyss upp) nånå, av någon anledning så hamnade vi liksom i det där sällskapet som förutom honom bestod av en yngre tjej som uppenbart var mycket störd över att jag & John gjorde dem sällskap. Men här kommer det fantastiska: Killen som raggade på tjejen ser på lyftkranarna vid gallerian, drar handen genom håret och gör ett fantastiskt ångestladdat ljud varpå han ser på tjejen och säger "Helvete, kranen... Bussarna ska ju köra här imorgon och fan it kommer ja hinna!" Sen gick han ytterligare några steg och pekade demostrativt på kranen igen och tillägger "Ousch, och inte ens kedjorna har de lagt på faan... ja hä ä på hem och lägga sig. it nå att göra åt nu! sku ha haft nycklarna på mig fan!"
Skamsen vände han på klacken, killen kan inte på sin höjd varit mer om 18år, sannolikheten att han faktiskt kört lyftkran någonsin annat än i sandlådan är rätt liten. Men vi var överens om att det raggningsförsök vi nyss skådat, måste vara ett av de särklass bästa någonsin.
Väl i rävkulan avnjöt vi vår mat samtidigt som vi såg fighting. Underbar kombination.
Jag "Folk är alltid så sjukt efterblivna när de är fulla... de som arbetar på Frasses måste verkligen hata människor. Fredag & lördag i synnerhet"
John "Du är som efterbliven"
"Jag är i alla fall nykter och efterbliven, till skillnad från dig som inte kan kalla dig nykter"
Han erkände sig besegrad, det kändes bra.
Sen har jag hunnit med en massa mer saker i veckan, Men de går att läsa mer om på spjuvis&seppis blokk. Men eftersom Sebbe försöker smyga in några smygdissar även mot mig på ett, visserligen imponerande skickligt sätt så blir jag ändå lite kränkt.. Det minsta (Och kanske enda) jag kan göra som händ, det är att inte länka på ett tag. Tills Seppe ber om ursäkt.
____________________________________
På tal om spjuvern så sa Linn i förrgår "Vi måste rädda spjuvern.."
Jag funderar på en fond.
Allt lönade sig dock på väg från Frasses, John steg fram till en yngling framför oss och bad om en cigg, det gick inte för han hade nyss rökt upp sin sista (Som alla andra, Finns bara två lägen i Boden: Bjuder vänligt, eller så röktes den sista nyss upp) nånå, av någon anledning så hamnade vi liksom i det där sällskapet som förutom honom bestod av en yngre tjej som uppenbart var mycket störd över att jag & John gjorde dem sällskap. Men här kommer det fantastiska: Killen som raggade på tjejen ser på lyftkranarna vid gallerian, drar handen genom håret och gör ett fantastiskt ångestladdat ljud varpå han ser på tjejen och säger "Helvete, kranen... Bussarna ska ju köra här imorgon och fan it kommer ja hinna!" Sen gick han ytterligare några steg och pekade demostrativt på kranen igen och tillägger "Ousch, och inte ens kedjorna har de lagt på faan... ja hä ä på hem och lägga sig. it nå att göra åt nu! sku ha haft nycklarna på mig fan!"
Skamsen vände han på klacken, killen kan inte på sin höjd varit mer om 18år, sannolikheten att han faktiskt kört lyftkran någonsin annat än i sandlådan är rätt liten. Men vi var överens om att det raggningsförsök vi nyss skådat, måste vara ett av de särklass bästa någonsin.
Väl i rävkulan avnjöt vi vår mat samtidigt som vi såg fighting. Underbar kombination.
Jag "Folk är alltid så sjukt efterblivna när de är fulla... de som arbetar på Frasses måste verkligen hata människor. Fredag & lördag i synnerhet"
John "Du är som efterbliven"
"Jag är i alla fall nykter och efterbliven, till skillnad från dig som inte kan kalla dig nykter"
Han erkände sig besegrad, det kändes bra.
Sen har jag hunnit med en massa mer saker i veckan, Men de går att läsa mer om på spjuvis&seppis blokk. Men eftersom Sebbe försöker smyga in några smygdissar även mot mig på ett, visserligen imponerande skickligt sätt så blir jag ändå lite kränkt.. Det minsta (Och kanske enda) jag kan göra som händ, det är att inte länka på ett tag. Tills Seppe ber om ursäkt.
____________________________________
På tal om spjuvern så sa Linn i förrgår "Vi måste rädda spjuvern.."
Jag funderar på en fond.
Mah lady, mah cowie. Dear fellow FatAss...
"Låtsassystrar foooeeevvaaah" Och för att fira att det passivt agressiva telefonbeteendet är över så
Här får du lite Ebola
Jag kan inte skriva. Jag är för besviken.
Jävla tramsande, Hatar passivt agressivt telefonbeteende. Utvecklingen av den moderna världen & kvinnans känsloliv går fan inte hand i hand. Jag är övergiven, bitter och utan pengar med ett sug efter godis utan dess like, och värst av allt så kommer jag med största sannolikhet inte ens få sex.
Fantastiskt.
Behöver jag nämna att jag reagerade på korv igår? Min tunga svällde och hade stickningar.
________________________________________________________________________________
Men Linn kommer om några timmar, tacka gud för det.
Endast en kvinna kan hantera en kvinna. Eller så är jag helt enkelt för mycket kvinna, som någon sa i ett djupt tillfälle
vid ett tidigare gräl med en närstående.
______________________________________________
Jag hatar min telefon
Ska stänga av skiten så man slipper se att den inte ringer.
Eller skriva en handbok till män
Din telefon och din kvinna - Hur gör man?
Jävla tramsande, Hatar passivt agressivt telefonbeteende. Utvecklingen av den moderna världen & kvinnans känsloliv går fan inte hand i hand. Jag är övergiven, bitter och utan pengar med ett sug efter godis utan dess like, och värst av allt så kommer jag med största sannolikhet inte ens få sex.
Fantastiskt.
Behöver jag nämna att jag reagerade på korv igår? Min tunga svällde och hade stickningar.
________________________________________________________________________________
Men Linn kommer om några timmar, tacka gud för det.
Endast en kvinna kan hantera en kvinna. Eller så är jag helt enkelt för mycket kvinna, som någon sa i ett djupt tillfälle
vid ett tidigare gräl med en närstående.
______________________________________________
Jag hatar min telefon
Ska stänga av skiten så man slipper se att den inte ringer.
Eller skriva en handbok till män
Din telefon och din kvinna - Hur gör man?
Prostitution
Jag hatar att skriva förnedrande jobbansökningar.
Slicka röv för att steka hamburgare är jävligt ocoolt, men mer ocoolt är det att behöva planera sjukdomar för att ha råd med läkarkostnader. Älskar det nya sverige, som om det inte var nog jävligt innan borgarna tog över.
Slicka röv för att steka hamburgare är jävligt ocoolt, men mer ocoolt är det att behöva planera sjukdomar för att ha råd med läkarkostnader. Älskar det nya sverige, som om det inte var nog jävligt innan borgarna tog över.
Sebbe, Spjuvern & bloggen.
Update ang "Blå"
Det finns dessutom en kallad "Röd" Nu också, han tillkom senare under gårdagen, Kenta är mycket lycklig trots den mindre dispyten med lagens arm bakom SEB vid lunchtid.
Egoboost.
Saxat från www.spjuvern.tk
Gårdagens konfrontation med MYLF
Allt började i att spjuvern kastade iväg ett meddelande på msn till mig: martina har inga cigg.
Berusad och avtänd så kastar jag på mig ett par oknutna skejtardojor två storlekar för stora och snubblar fram till typ kupan. Där uppenbarar MYLFEN sig i något slags militärmundering och palestinasjal. Trots att hon ser krigsför ut i outfitten möts jag av ett leende och vi snurrar på om bloggar och livet i allmänhet.
Det känns som att man delar livsöde när man är utan tobak.
Två människor på väg åt olika håll med olika livsöden strålar samman för att tända en rysk L&M från alwarka. Det är fint tycker jag.
Ovan skrivet av Sebbe, jag som ändå lyckats någorlunda bra med min sluta-röka grej fick ett stressutbrott utan dess like igår, jag kände ändå att allt var väldigt lugnt, jag och äldsta sonen tvättade, diskade och när han bäddades ned för natten så skulle jag hitta en flaska av något slag för chokladen till dagens utflykt med skolan, När jag inte hittade någon fick jag konstig andning och fläckar i ansiktet, halsen och bröstkorgen. Fick tag i Linn som ridderligt fick tag i spjuvern som lite mer ridderligt från Luleå styrde upp situationen och fick tag i Sebbe som i sin tur mycket heroiskt tog sig ut för att möta upp mig med cigg och en mycket givande pratstund. Det är första gången som jag pratat med honom, första gången jag såg honom var ju inte det bästa sättet att knyta kontakt, Men med tanke på hur trevlig han egentligen var kanske man borde skicka insatstyrkan på fler personer för att vidga sin vänskapskrets. Grabben har ju ändå pondus, jag tror bestämt att jag måste klämma honom på pulsen lite hårdare nästa gång. Nåväl, Jag förklarade fenomenet Gangster&gatu poäng, något som det bloggats om en del på duvetinkentink.blogg.se redan, men som ändå är värt att ta upp.
I Boden ser det ut såhär, den yngre generationens brudar ser ut att vara stöpta ur samma form, kläderna inköpta på SeeMee, Smyckena från SNÖ of Sweden kollektionen och frisyerena lätt 80-tals inspirerade, medan hos killarna går det två trender, den ena är Ganstergrejen. Man ska ha en liten fickkniv och störst byxor, rätt bandana och rätt utstrålning och framförallt ha lättast att hålla blåsan då polisen kommer och frågar om man har något olämpligt på sig eller i blodet.
Oftast kommer dessa gangsters från medelklass/villa familjer i området S&N svartbyn, Erikslund & Fagernäs. men huvudsaken är att man pratar om "gatupoäng" och gärna jämför sig med Tupac, Dr.Dre & Eminem (Förlåt kekke, det var bara så passande. Du vet att jag på något sätt tycker om dig trots allt, Kan vara för skjortan ;-) Rent spontant sådär känner jag väl att Bodengangsters borde lämna Truckerkepsen hemma i allafall.
Lättaste sättet att nå en Bodensiskt gatupoäng och få nya gangstervänner är genom att röka Spice. Och när det gäller Spice måste jag göra ett lätt sidospår, denna drog är laglig, det har skrivits en del om den i tidningarna den senaste tiden, den syns inte på pissprov och är således mycket eftertraktad bland ungdomarna. Det ironiska är att det inte är före nu det tas upp i Media, och det framstår som att det skulle vara någon form av nytt problem, när skiten sålts länge på internet. Nu helt plötsligt, när den första Spicegenerationen förmodligen redan gått vidare mot THC så ska det plötsligt ordnas informationsträffar för föräldrar etc. Jättebra, absolut. Men kanske borde ha tänkt på det lite tidigare? Ytterligare en hysshyss grej, Vi pratar inte om nya & populära droger före det blivit ett problem så stort att det inte går att hantera. Sjukt irriterande,.
Därefter så har vi den andra trenden bland unga killar, det är någon form av blandning mellan alternativ Indie/ RastaFarai, Ett praktexempel gick att studera på Hanssons idag, sunkiga byxor, glassiga solglasögon, en tajt nyköpt tröja i rätt färger och en stor toppeluva där det stod Diva.
Det var visserligen ganska gulligt och visst är det effektfullt, man tittar ju. Och jag tycker det är viktigt att uttrycka sig på något sätt, kan man göra det via kläder så är det ju självklart helt okej. Men jag tycker att det skulle vara mycket roligare om man kom med något nytt till Boden, det känns som att det vi ser nu är stureplan 2007, och det är ju lite tråkigt. Påminner om en scen från Fucking Åmål (åh, den minns ni väl? Alla tjejer var bisexuella efteråt. Inte ens en vecka tog det så gick alla brudar och höll hand och pussades i korridorer. Också en sk. Bodenfluga)
Nåväl, Systrararna Jessica och Elin kollar i alla fall igenom någon skvallertidning och Jessica förklarar för Elin att det är ute med Rave, att det var "Last season" och om jag inte missminner mig är det där som "Varför måste vi bo i fucking jävla kuk Åmål" repliken kommer.
Föressten har bebisen kommit, en Liten pojke vid namn Adrian! Grattis pusssnuttisarna
De kallar honom "Blå"
I väntan på min mamma som jag aldrig återfann på stan gjorde jag min morbror, Juhlin & snyggjävla Anna sällskap på Hanssons, när jag satte mig med ryggen mot torget utbrister min morbror "Har du hälsat på blå?"
Jag var tvungen att tänka snabbt, när det gällar honom så kan vilket svar som helst vara ödesdigert och du är evigt dömd till ett liv i vetskapen att släktens snabbtänkthet uppenbarligen aldrig nådde fram till mig.
"Bl..å?"
Alla flinade glatt, pekade, jag vände mig om och där satt en ledsen A-lagare med hela ansiktet & händerna sprayat i en blå, inte alltför smickrande nyans, medan Kenta pekade och körde sit välkända skratt. Jag bröt ihop och fullkomligt dog av lycka, jag älskar Boden när sommaren börjar smyga sig på. Allt kommer fram i ett mycket starkare sken.
Alla de andra av hans vänner skrattade med och sa "Blå... öh... blåå"
När Kenta sedan cyklade förbi så pekade han på morbror och sa "Du vet hur galen jag är, höhöhö"
Olle "Ja, vi pratade just om det"
Kenta "aaahm, vi är släkt, vi känner varandra"
Olle "Det är sådant man inte pratar om" Varpå deras blickar möttes i en road kraftmätning.
Jag kan ändå inte låta bli att tycka lite synd om Blå, förmodligen hade han ahft sig en riktig god sömn, tills han vaknade och undrade vad som skett med hans händer, jag vet inte om han egentligen var medveten om färgen i ansiktet.
Btw var Gunnarsson med på fikandet, jag kände efter om det var häftigt att sitta och dricka kaffe med en kändis. Det var det inte. Jag blev faktiskt rätt besviken...
När är frispråkighet okej?
I vårt frispråkiga sverige är allt lika mycket lögn som vanligt, Det är heelt okej att prata om vad som helst, bara man inte gör det bland folk. Incidenten jag nu ska berätta om skedde för ungefär två månader sedan, Tre gringos på Frasses hamburgerbar, jag hade fastnat i ett sexuellt bekymmer och ville gärna yttra detta med mina vänner, få råd & stöd. vänner emellan. Kvinnan hanterade det med självklart lugn, medan mannen i sällskapet nervöst kastade blickar omkring sig och hyssjade mig som jag vore ett barn
"man kan inte prata sådär, fan folk äter ju!"
"jaha, är jag äcklig nu eller?"
"Nej men vadfan, man kan bara inte säga sådär... bland folk... dom tittar ju"
"dom tittar för att du beter dig som en neurotisk kärring"
med de orden slängde jag lackväskan över ryggen och stegade ut i kylan, förbannad och kränkt vandrade jag hemåt och alla mina hatiska tankar cirkulerade runt min vän som jag i det ögonblicket gjorde slut med. Vi har inte pratat med varandra efter det sedan i måndags. Då gjorde vi ytterligare en svensson och bara var glada att se varandra, som om inget hänt...
Vad som fortfarande gör mig arg är att den här mannen är en av de få personer som kan få mig att rodna när man faktiskt pratar sex, och är minst lika ivrig i diskutionerna som jag själv.
jag är en (ve och fasa) sån kvinna som verkligen älskar sex, alltid har älskat sex & tycker att samtala om sex är otroligt intressant, för allas erfarenheter och åsikter är oftast otroligt olika, inget samlag i världen kan vara det andra likt. Alla är helt enkelt unika, för alla upplever det på olika sätt, även om man använder identiska ställningar som sin kamrat.
Nåväl, jag tycker att hysshyss är jobbigt, vill man prata om något ska man vara i sin rätt att göra det. Spjuvern & sebbe, bloggvärldens okrönte konungar har blivit otroligt kritiserade för att de har en öppen kanal till sitt känsloliv och frispråkigt talar om olika substanser. Är det rätt eller fel? Kanske inget man sätter sin mormor framför att läsa men alla läser väl med egen vilja? hatar man så mycket, så varför läser man? av samma anledning som man ser en skräckfilm fast man mår illa och drömmer oroligt en vecka efteråt?
Människan är ett märkligt djur, med märkliga vanor och med ännu underligare tankebanor.
Ofta måste vi många söka fel och brister hos andra för att känna oss lite bättre själv, många tycks leva i känslan att hat får den egna individen att växa som människa.
Nu ska jag dricka kaffe och titta på min kvinna som hopkrupen likt en kråka målar små tecken på ett papper, Lilla sonen river ned hela hennes kylskåp och placerar det omsorgsfullt i vagnen på trehjulingen.
Äldsta sonen blev under gårdagen klubbmästare i brottning för sin viktklass. Mitt mammahjärta har svämma
"man kan inte prata sådär, fan folk äter ju!"
"jaha, är jag äcklig nu eller?"
"Nej men vadfan, man kan bara inte säga sådär... bland folk... dom tittar ju"
"dom tittar för att du beter dig som en neurotisk kärring"
med de orden slängde jag lackväskan över ryggen och stegade ut i kylan, förbannad och kränkt vandrade jag hemåt och alla mina hatiska tankar cirkulerade runt min vän som jag i det ögonblicket gjorde slut med. Vi har inte pratat med varandra efter det sedan i måndags. Då gjorde vi ytterligare en svensson och bara var glada att se varandra, som om inget hänt...
Vad som fortfarande gör mig arg är att den här mannen är en av de få personer som kan få mig att rodna när man faktiskt pratar sex, och är minst lika ivrig i diskutionerna som jag själv.
jag är en (ve och fasa) sån kvinna som verkligen älskar sex, alltid har älskat sex & tycker att samtala om sex är otroligt intressant, för allas erfarenheter och åsikter är oftast otroligt olika, inget samlag i världen kan vara det andra likt. Alla är helt enkelt unika, för alla upplever det på olika sätt, även om man använder identiska ställningar som sin kamrat.
Nåväl, jag tycker att hysshyss är jobbigt, vill man prata om något ska man vara i sin rätt att göra det. Spjuvern & sebbe, bloggvärldens okrönte konungar har blivit otroligt kritiserade för att de har en öppen kanal till sitt känsloliv och frispråkigt talar om olika substanser. Är det rätt eller fel? Kanske inget man sätter sin mormor framför att läsa men alla läser väl med egen vilja? hatar man så mycket, så varför läser man? av samma anledning som man ser en skräckfilm fast man mår illa och drömmer oroligt en vecka efteråt?
Människan är ett märkligt djur, med märkliga vanor och med ännu underligare tankebanor.
Ofta måste vi många söka fel och brister hos andra för att känna oss lite bättre själv, många tycks leva i känslan att hat får den egna individen att växa som människa.
Nu ska jag dricka kaffe och titta på min kvinna som hopkrupen likt en kråka målar små tecken på ett papper, Lilla sonen river ned hela hennes kylskåp och placerar det omsorgsfullt i vagnen på trehjulingen.
Äldsta sonen blev under gårdagen klubbmästare i brottning för sin viktklass. Mitt mammahjärta har svämma
Kan man känna medlidande med den man kallar monster?
Jag vet inte om jag ska hylla, eller ta anstöt av min kristna uppfostran och det faktum att jag faktiskt kan känna medlidande med en människa som orsakat mig så jävla mycket skit. jag & Linn hade ett långt samtal om det under gårkvällen, jag vet inte hurvida vi kom fram till något riktigt användbart annat än att allt har ju en grund, och att det kanske visst ändå är okej att sörja en människas nedgång, oavsett vad människan utsatt en själv & de sina för.
Nåväl, samtalet med Linn ledde vidare i ett gruppsamtal med henne, mig & den höggravida sköna. Vi fick veta att Sverige vann hockeyn med 3-1, Jag blev uppeldad av en ny tanke på karriär som jag givetvis tog upp med Linn
"Om det skiter sig med jobb i sommar.. kan vi inte bli huliganer då?"
Linn "Ja, eller så anser ju jag att vi kör hårt som fan med bolaget istället.."
"Men... Huliganer vid sidan om då? alltså, man kan ju inte jobba hela tiden.. och det hade varit så ballt, DU GAAAMLA DU FRIIIA DU FJÄÄÄLLHÖÖÖGA NOOORD, WOOHOO SVERIGE FOSTERLAND!!!!!!!!11"
Där någonstans kom min man in genom dörren, han gick in i köket, tittade skeptiskt på mig och undrade om jag börjat om med droger, samtliga tre bröt ihop i gruppsamtalet och mannen la sig i sängen och såg självmordsbenägen ut när jag till slut tog mig dit jag också. med manlig auktoritet och kärlek fick han mitt hysteriska tillstånd till att inom mycket kort bli sovande.
och så idag, efter att jag lämnat barnen återvända jag till sängen, vi sov som grisar i flertalet timmar, sedan ytterligare några timmar i vaket tillstånd med snuskiga bekännelser, brottning och sex. Den mannen alltså, fler kvinnor borde ha en sådan som han i sitt liv. jag tror att man hade varit mindre självupptagna och självkritiska då, eller öht skulle nog alla må bra av att ha en sådan människa i sitt liv. han kan driva mig till vansinne, han kan göra mig så obeskrivligt förbannad men så finns det också ingen som jag kan ha lika givande samtal med och finna någon form av själslig förståelse för. Nu ska jag sluta skriva lulllull om honom, han blir så jävla uppblåst och högfärdig då.
Och alltså
Jag vill ha godis, godis godis! besatt av tanken på hemmakväll med barnen & massa massa karra!
update: Jaa! jag ska få godis, godis, gooodis!!!
Mormor är bäst i världen. ååh jag är så oförskämt nöjd med mitt liv idag.
me and mah ladies
hemma hos Julie, hon med en hammare i handen och jag med tortillachips i min, inte många ord yttras, koncentrationen är enorm. Julie är min egna handywoman, jag kan tänka mig att flertalet män skulle finna detta oerhört sexigt och tilldragande, jag själv gillar kombinationen av extrem kvinnlig värdighet utåt, och den manliga själen hon bär. kvinnan, min sköna. Är förmodligen alla flators våta dröm.
Det finns mycket gott i världen, på något sätt är det som att all skit lyckas vägas upp iom detta, För mig ligger bland topp 5 mina kvinnor. Systerskap och kärlek, östrogenet som binder oss samman i en fantastisk blandning av hormonella utbrott och alltför djupa tankar kring livet och främst, våra partners. Jag börjar mer och mer tro att vi gör våra respektive till lite mer avancerade än vad de egentligen är. Kanske är män så maskindrivna som de gärna vill framställa sig? (Förutom då de inte fått ligga på ett tag, då är dom "känsliga killar" som gillar att prata om saker och gå på månskenspromenader) Fast jag vet inte, att jämföra män med maskiner får tankarna att gå mot terminator. Och även om min karls manlighet iblnd är lite väl mycket testostoron så känner jag att det ändå är en fin gräns mellan honom och Arnold. Nåväl, igår var en mardrömslik dag, smärtan jag bloggade om på morgonen eskalerade och slutade med att jag spenderade större delen av dagen tjutandes, mina kvinnor tröstade mig i samlad trupp, mest via telefon då den ena befinner sig på fel sida av landet och den andre hade en ungefär lika bra dag, så det slutade med att den tredje (som gått 15dagar över tiden, mycket värt att notera) promenerade hem till mig, stånkade sig uppför trapporna och spenderade drygt tre timmar med bara prat om sex i olika former, förlossningar, män & kvinnlig vänskap.
Det var nog ett skönt avbrott för oss både, kidsen sov och hon hade lyckats ta sig utanför lägenheten. Det var alltför länge sedan vi hade sammansvärjning över kaffekoppar & revolutionerande tankar kring sex.
(fan, såg just klockan.. två timmar till hämtning & Sofia har inte kommit med min hunka ännu)
När hon och min somaliske vän lämnade lägenheten somnade jag mycket fort, jag fick ett traumatiskt uppvaknande, lika mycket östrogen som vi vräkt ut oss, med lika mycket testostoron dök John & love upp efter en blöt fotbollskväll på Diners, jag har inte riktigt helt blivit sams med tanken ännu så jag lämnar det utan vidare detaljer.
Oj då...
"Schysst att bli bjuden på kaffe va, jag hade inte bangat.. vet bara inte var han bor ju"
Ray "Hur kan du ha missat det? Det stod ju i tidningen"
Klockan är inte ens 09 ännu, och när den är 09-05 så kommer jag gråta igen. Min smärta är enorm och jag mår verkligen skit idag, min kropp håller på att gå skilda vägar från min ande. det gör mig enormt ledsen, jag höll tillbaka tårar av pure pain på vägen mot dagis & skola m kidsen. Anyway, jag är rädd att det har snurrat runt lite väl mycket för mina kära bloggkollegor (Kan väl inte kalla dem annat än kollegor vid det här laget? Nu i lågkonjuktur får man dessutom inte vara så jävla petig) Nå, en önskan har lagts ut att jag ska blogga om Kenta, mannen - myten - legenden.
Då: Kenta har alltid varit söt och rar mot mig, när jag var mindre nöp han mig i kinderna och sa "Det blir något rejält av det här ska du se" Några år senare, när jag fick min första son tog jag vagnen och promenerade ned vid ån där han hade sitt tält, under tiden gossen sov i vagnen hade jag djupa samtal med mannen/myten om allt från släkten till livet till missbruk, samt skrålade 60-80tals sånger.
Nu: Kenta kramas alltid och pussar mig på kinden, påpekar att den man som får vara med mig är en lyckligt lottadjävel. För det är bara i vår släkt man kan vara så oförskämt snygg oavsett vad man än gått igenom. Lätt skamsen är han också eftersom han är skyldig mig en hundring sedan två-tre månader tillbaka. Men det är rätt skönt, han frågar mer och mer sällan efter småpengar nu då han redan är i skuld till mig.
Det finns få människor som gör ordentligt intryck på mig som människa, men han tillhör den elit som kommer krossa mitt hjärta något oerhört den dag då han faktiskt går bort. Jag älskar honom.
08.51
helvete helvete helvete
varför ringer dom inte? VARFÖR? åh guud, jag vill verkligen hämta mer kaffe men risken att jag går av på vägen är rätt stor.
Pissväder dessutom idag, och jag måste till stan. med all jävla smärta.
08.53
DET FINNS EN VARG I BODEN, DET FINNS EN VARG I BODEN!
samerna är oroliga och Rayray är en lycklig man i vargskjutar tankar.
Jag älskar Bodens drama
08.58
Det är fan inte sant, åh jag blir så arg, så arg & frustrerad. Måndag klockan 10 fick jag tid hos läkaren, detta pga Vårdcentralen vill att man enbart går till ordinarie läkare. Fint, kan jag väl förstå. Man jag undrar hur fan jag ska kunna vara med båda ungarna & den här fantastiska smärtan i ytterligare 6dagar utan någon form av råd? Jävla idioter.
Alla mörka tankar, allt hat, Allt det jävliga som du bloggläsare tänker idag: Rikta detta mot Björknäs Vårdcentral. Fyfan vad jag är less.
Ray "Hur kan du ha missat det? Det stod ju i tidningen"
Klockan är inte ens 09 ännu, och när den är 09-05 så kommer jag gråta igen. Min smärta är enorm och jag mår verkligen skit idag, min kropp håller på att gå skilda vägar från min ande. det gör mig enormt ledsen, jag höll tillbaka tårar av pure pain på vägen mot dagis & skola m kidsen. Anyway, jag är rädd att det har snurrat runt lite väl mycket för mina kära bloggkollegor (Kan väl inte kalla dem annat än kollegor vid det här laget? Nu i lågkonjuktur får man dessutom inte vara så jävla petig) Nå, en önskan har lagts ut att jag ska blogga om Kenta, mannen - myten - legenden.
Då: Kenta har alltid varit söt och rar mot mig, när jag var mindre nöp han mig i kinderna och sa "Det blir något rejält av det här ska du se" Några år senare, när jag fick min första son tog jag vagnen och promenerade ned vid ån där han hade sitt tält, under tiden gossen sov i vagnen hade jag djupa samtal med mannen/myten om allt från släkten till livet till missbruk, samt skrålade 60-80tals sånger.
Nu: Kenta kramas alltid och pussar mig på kinden, påpekar att den man som får vara med mig är en lyckligt lottadjävel. För det är bara i vår släkt man kan vara så oförskämt snygg oavsett vad man än gått igenom. Lätt skamsen är han också eftersom han är skyldig mig en hundring sedan två-tre månader tillbaka. Men det är rätt skönt, han frågar mer och mer sällan efter småpengar nu då han redan är i skuld till mig.
Det finns få människor som gör ordentligt intryck på mig som människa, men han tillhör den elit som kommer krossa mitt hjärta något oerhört den dag då han faktiskt går bort. Jag älskar honom.
08.51
helvete helvete helvete
varför ringer dom inte? VARFÖR? åh guud, jag vill verkligen hämta mer kaffe men risken att jag går av på vägen är rätt stor.
Pissväder dessutom idag, och jag måste till stan. med all jävla smärta.
08.53
DET FINNS EN VARG I BODEN, DET FINNS EN VARG I BODEN!
samerna är oroliga och Rayray är en lycklig man i vargskjutar tankar.
Jag älskar Bodens drama
08.58
Det är fan inte sant, åh jag blir så arg, så arg & frustrerad. Måndag klockan 10 fick jag tid hos läkaren, detta pga Vårdcentralen vill att man enbart går till ordinarie läkare. Fint, kan jag väl förstå. Man jag undrar hur fan jag ska kunna vara med båda ungarna & den här fantastiska smärtan i ytterligare 6dagar utan någon form av råd? Jävla idioter.
Alla mörka tankar, allt hat, Allt det jävliga som du bloggläsare tänker idag: Rikta detta mot Björknäs Vårdcentral. Fyfan vad jag är less.
Omen
Efter att ha lämnat barnen på dagis och skola lade jag mig tacksamt ned i sängen för att sova ytterligare några timmar, väcktes av ett samtal med kossan Linn, som även hon låg i sängen
"Jag måste upp!"
"Jag med"
L: "Eeeett"
jag: "Tvåååå"
L&M "Treee"
Under långa plågotjut för att övertyga varandra om vem som var mest lidande under uppstigandet, masade jag mig vimmelkantig mot köket, gjorde fantastiskt mogonkaffe som jag bryggde i min fantastiska kaffebryggare som jag fått av den fantastiska Julie, med koppen värmandes min handflata, och kossan råmandes i andra sidan luren såg jag ut på det lika fantastiska vädret och människorna som spatserade förbi på gatan.
Det var då det hände.
En av bodens mer kända pundare kom förbi, Joggandes, I Joggingdress och vattenflaska!!!
"Åååh guuud, ååh guuud Liiinn! Nu är det något jävligt, jääävligt fel"
Jag hörde själv hur hysterisk jag lät, men det var så otroligt skevt verkligen. Hon förstod mig som född bodenbo och led med mig i någa minuter innan vi avslutade samtalet.
Mamma bjöd mig på dagens andra kaffekopp @Hanssons, hon var upptagen jobbkvinna medan jag studerade bränderna i kuriren.
Därefter ett utbrott utan dess like på min man, som jag rätt fort ångrade. Insåg att han inte var tankeläsare och lyckades få så dåligt samvete för mina elakheter att jag nästan tänkte gråta, Det gjorde jag inte. Pappa ska bjuda mig & kidsen på pizza, mannen förlät mig och allt är således frid & fröjd.
Blogkonferens till veckan, känns mycket givande.
Nattlig paddvandring
Kossan bröt ihop fullständigt igår, hennes hjärta var och är rätt så krossat och med henne hulkandes i telefonen till sent på natten ansträngde jag mig för att sköta hela "hur man sköter dumpad kompis" på ett snyggt och värdigt sätt.
Rätt sent kom jag i säng, efter en tillfällig släng av treminuters magsjuka försökte jag somna om. Klockan smög mot två, då vaknade första sonen. Hämtade den lilla parveln och noterade ilsket hur ljust det redan började bli utanför fönstret, efter några om & men somnade han & jag föll i halvslummer. Då hörs nästa ynkliga tjut från barnens rum. Äldsta pojken hade drömt mardröm och var mer än lovligt förbannad. som en god mor plockade jag över även honom till min säng därefter började en ungfär halvtimma lång kamp om de två täcken jag hade i min säng, Lillebror har lärt sig allt av sin storebror, och trots sina fyra yngre år så gjorde han finfina ninjasparkar i broderns rygg, allt medan jag fösökte finna någon form av ro och somna, Klockan 05.20 bestämde yngsta sonen att det var morgon.
Nu är storebror på skola & vi sniker frulle hos Rayray. Idag är det kaffe intravenöst som gäller, och så fort min man är dum nog att komma tillbaka från sitt fiskande kommer jag med varm hand lämna över barn & marsvin på honom för att sova själv.
Fö. är det min födelsedag idag, hipphipphurra!
Någonstans mellan där livet börjar & slutar
Ett märkligt lugn, en vetskap om att människan den allvetande inte har någon aning. Det finns sådant vi inte kan förstå, och sådant vi inte kan röra vid. Två av dessa storslagna ting är de vi gett namnet kärleken, och sorgen. Det sägs att kärleken är den starkaste kraften, men när sorgen smyger sig på, utan någon förvarning. Då undrar jag inte om de ändå trots allt ligger ganska lika?
Men de stunder när kärleken & sorgen möts, och man väljer att lägga känslorna på varsin sida av vågskålen och finner en balans. Där finns någon bisarr form av skönhet, en känsla av att allt är okej. Att allt går vidare.
Men då när jag ser en son knäböja vid sin faders grav, där brister något inom mig. Och de tårar som man då inte kan låta bli att fälla, känns som ett dåligt yttre bevis på vad man verkligen känner. Tårar kan säga mycket, men ibland inte ett jävla skit.
Känslan av sorg blev ett inferno, och det kändes bara fel & orättvist.
Inte många ord yttrades, Inga ord behövdes då. Men jag insåg bara några minuter senare när jag låg på gräset & vilandes mot hans bröst. Att jag är så otroligt lyckligt lottad, och att människan borde vara mer tacksam. Det är så mycket vi inte kan kontrollera, trots våra patetiska försök. Bygg maskiner och studera smink på djur, utveckling & forskning. Men det som jag upplevt det gågna dygnet, det kan ingen vetenskapsman förstå, Inget någon kan förklara.
Men jag är glad över att få dela det som är, det som varit, och det som kommer att ske.
"Det är en sjuk känsla av att stå mellan där livet börjar, och där livet tar slut"
Jag kastade en snabb blik på hans profil, som på något sätt var än mer auktoriserad då än vad den någonsin varit,
Han nickade kort och svarade lugnt "Ja, Absolut"
Inte dåligt
Världens skönaste dag i temperatur hittils började med att Rayray väckte mig, inte helt nöjd fräste jag att jag inte hade några planer på att stiga upp ur sängen, det sket sig rät fort. Jag kände att jag ändå hade någon form av plikt att g upp och ut på stan första maj. Tåget var, självklart stort. (Det krävs faktiskt en katastrof för sverige innan folk orkar börja bry sig om första maj) Tragiskt nog hade vänstern valt att gå med socialdemokraterna. Vilket i sig säger en hel del, Andreas och Rayray gjorde ett eget tåg, en bit bakom det vanliga tåget. En tragisk samling MUFare gick en bit mellan oss och polisen och skrek som en plågad kyckling "LEVE KAPITALISMEN" och... när orden & fantasin tog slut "HEJA MUF" Hormonell och utan frukost i magen fick jag ett fantastiskt utbrott där jag bland annat tyckte jag skulle vända mig om och köra ned megafonen i halsen på den stackars lilla bruden. Det fick jag inte, men jag hann se hur polisen gjorde tummen upp till de gapande små, vilket han menade med att det var för att de till slut valde att gå en annan väg. Hurvida detta är sant eller inte kommer vi aldrig få veta, men spekulationerna haglar.
Därefter gled jag vidare med Julie & den söta bakelsen till en bakgård där diverse barn släpptes i sandlådan medans kvinnorna njöt av sol, isglass, kaffe & bulla. Efter en stund avlägsnade jag mig tillbaka till sveafältet och nu väntas det inom mycket kort lammstek. Sen har jag tvättid till klockan 23 ikväll och med tanke på dagen så klagar jag verkligen inte, jag är så jävla nöjd idag att det nästan är pinsamt. Sommaren gör sig så jävla påmind och jag lever på all energi och glädje jag har omkring mig.
Jag är glad & kär & kort sagt... jävligt nöjd.
Peace
