mylf

I vårt frispråkiga sverige är allt lika mycket lögn som vanligt, Det är heelt okej att prata om vad som helst, bara man inte gör det bland folk. Incidenten jag nu ska berätta om skedde för ungefär två månader sedan, Tre gringos på Frasses hamburgerbar, jag hade fastnat i ett sexuellt bekymmer och ville gärna yttra detta med mina vänner, få råd & stöd. vänner emellan. Kvinnan hanterade det med självklart lugn, medan mannen i sällskapet nervöst kastade blickar omkring sig och hyssjade mig som jag vore ett barn

"man kan inte prata sådär, fan folk äter ju!"

"jaha, är jag äcklig nu eller?"

"Nej men vadfan, man kan bara inte säga sådär... bland folk... dom tittar ju"

"dom tittar för att du beter dig som en neurotisk kärring"

med de orden slängde jag lackväskan över ryggen och stegade ut i kylan, förbannad och kränkt vandrade jag hemåt och alla mina hatiska tankar cirkulerade runt min vän som jag i det ögonblicket gjorde slut med. Vi har inte pratat med varandra efter det sedan i måndags. Då gjorde vi ytterligare en svensson och bara var glada att se varandra, som om inget hänt...
Vad som fortfarande gör mig arg är att den här mannen är en av de få personer som kan få mig att rodna när man faktiskt pratar sex, och är minst lika ivrig i diskutionerna som jag själv.
jag är en (ve och fasa) sån kvinna som verkligen älskar sex, alltid har älskat sex & tycker att samtala om sex är otroligt intressant, för allas erfarenheter och åsikter är oftast otroligt olika, inget samlag i världen kan vara det andra likt. Alla är helt enkelt unika, för alla upplever det på olika sätt, även om man använder identiska ställningar som sin kamrat.

Nåväl, jag tycker att hysshyss är jobbigt, vill man prata om något ska man vara i sin rätt att göra det. Spjuvern & sebbe, bloggvärldens okrönte konungar har blivit otroligt kritiserade för att de har en öppen kanal till sitt känsloliv och frispråkigt talar om olika substanser. Är det rätt eller fel? Kanske inget man sätter sin mormor framför att läsa men alla läser väl med egen vilja? hatar man så mycket, så varför läser man? av samma anledning som man ser en skräckfilm fast man mår illa och drömmer oroligt en vecka efteråt?

Människan är ett märkligt djur, med märkliga vanor och med ännu underligare tankebanor.
Ofta måste vi många söka fel och brister hos andra för att känna oss lite bättre själv, många tycks leva i känslan att hat får den egna individen att växa som människa.

Nu ska jag dricka kaffe och titta på min kvinna som hopkrupen likt en kråka målar små tecken på ett papper, Lilla sonen river ned hela hennes kylskåp och placerar det omsorgsfullt i vagnen på trehjulingen.

Äldsta sonen blev under gårdagen klubbmästare i brottning för sin viktklass. Mitt mammahjärta har svämma