Omen
Efter att ha lämnat barnen på dagis och skola lade jag mig tacksamt ned i sängen för att sova ytterligare några timmar, väcktes av ett samtal med kossan Linn, som även hon låg i sängen
"Jag måste upp!"
"Jag med"
L: "Eeeett"
jag: "Tvåååå"
L&M "Treee"
Under långa plågotjut för att övertyga varandra om vem som var mest lidande under uppstigandet, masade jag mig vimmelkantig mot köket, gjorde fantastiskt mogonkaffe som jag bryggde i min fantastiska kaffebryggare som jag fått av den fantastiska Julie, med koppen värmandes min handflata, och kossan råmandes i andra sidan luren såg jag ut på det lika fantastiska vädret och människorna som spatserade förbi på gatan.
Det var då det hände.
En av bodens mer kända pundare kom förbi, Joggandes, I Joggingdress och vattenflaska!!!
"Åååh guuud, ååh guuud Liiinn! Nu är det något jävligt, jääävligt fel"
Jag hörde själv hur hysterisk jag lät, men det var så otroligt skevt verkligen. Hon förstod mig som född bodenbo och led med mig i någa minuter innan vi avslutade samtalet.
Mamma bjöd mig på dagens andra kaffekopp @Hanssons, hon var upptagen jobbkvinna medan jag studerade bränderna i kuriren.
Därefter ett utbrott utan dess like på min man, som jag rätt fort ångrade. Insåg att han inte var tankeläsare och lyckades få så dåligt samvete för mina elakheter att jag nästan tänkte gråta, Det gjorde jag inte. Pappa ska bjuda mig & kidsen på pizza, mannen förlät mig och allt är således frid & fröjd.
Blogkonferens till veckan, känns mycket givande.
Kommentarer
Trackback