mylf

Min älskare som smeker min hud med kalla höstvindar, som viskar att träden snart ändrar färg. Och att jag äntligen kommer få mitt lövprassel under mina på tok för dyra, nya skor. Inköpta enbart för säsongen, enbart för att det här är min årstid, min lycka och min tid för förändring.

Sommaren är onekligen förbi, Och jag ler fånigt av varje andetag. Kärleken glöder sitt lilla varma klot nere i maggropen. Barnen har växt under sommaren, deras ben är så mycket längre och fulla av skrubbsår vars skorpor börjar försvinna, sönderklösta myggbettsärr och bra mycket mer harmoniska nu än vad de var strax innan sommaren kom. Livet har varvat ned, jag har sållat bland vänner och funnit en enorm tillfredställelse i mig själv. Imorgon är Rivers första riktiga skoldag i ÅK1, Leo började inskola sig tillbaka till dagis redan förra veckan och om två månader så kommer äntligen vår dotter till världen. Min man har mjuknat, han lyssnar, stöttar, uppmuntrar och får mig alltid att skratta.

Det viskar om en ny tid, det viskar om att rättvisa kommer.. även för otursfåglar som mig.

Jag kan nog sammanfatta känslan med att jag är tillfredställd på ett sätt jag önskar alla goda människor bli någongång i sitt liv.