mylf

River och Mirja sover, den sistnämnda i alla fall tillfälligt och John är på promenad med Tobbe.
Jag väntar bara på att han ska komma tillbaka så jag kan ta mig en välförtjänt dusch och sedan krypa ned i sängen med honom. Mirja har varit extremt mammig idag, hon är klok min lilla tjej och vill bara vara nära, nära, nära hela tiden. Men det är svårt att kunna göra allt med bara en hand, och idag har John varit borta hos Love och lagt tak. Jag har hunnit med att både sova och fundera en hel del under dagens alla timmar, En av de mindre tankebanorna var ialla fall att allt min man gör är så jävla rejält. Tom då han plastar pizzarester så är det rejält, jag har nog aldrig sett så mycket gladpack på en halv pizza förut.

men visst har tankarna varit djupare än så, och stundtals har jag haft en aning dåligt samvete över hur otroligt känslig jag är just nu, Men det är de första hormonerna då ammningen kommit igång ordentligt, den första tiden med bebis är alltid så otroligt mäktig och hela ens normala sinnestillstånd slås ur balans. Graviditetshormonerna är för mig en charterresa jämfört med det som är nu, det absolut jobbigaste är att man aldrig är förberedd då känslostormarna kommer eller vad som väcker dem. Och situationer jag i normala fall kan uppfatta som jobbiga hanterar jag hur lätt som helst. John får givetvis ta alla smällar, han är den vuxna som är runt mig och han är den jag vågar få mina känslostormar för. och han tröstar, kramar och känner förmodligen en hel del uppgivenhet också mellan varven. men för varje gång som han får mig tillbaka på banan och hanterar sin lätt störda kvinna så växer kärleken litelite till, jag har en sjuhelvetes bra karl även om han stundtals driver mig till vansinne, helt i sin ordning.

Jag har vaga planer på att börja sätta ommöbleringsplanen i verket imorgon, får se hur det blir med det.