mylf

Alla har vi en gång legat tryggt mot vår moders bröst, Vi kunde inte se mycket mer än en meter framför oss, och de starkaste färgerna som det mänskliga ögat reageerar på var svart & rött. Ovetandes om vad alla ord innebär, ovetandes om gatuvåld, mord, våldtäckt, krig, misshandel, droger, alakohol, svek. Det viktigaste var lukten av mamma eller pappa, maten, en torr blöja och god sömn. Det värsta som kunde hända var magknip.

Alla har vi en gång lärt oss de små stora stegen i vår utveckling, åla, krypa, gå, greppa efter skallror med knubbiga fingrar. Alla har vi för första gången slagit i vårt huvud, kanske mot en kant, kanske ramlade man över en leksak. Du blev förbannad, skrek. Första ilskan när något inte gick som du tänkt.
Lära sig cykla, skrubba sina knän, första slaget, första sparken, första svärordet.
Alla har vi varit små, alla har vi de små saker som skänker oss trygghet. Jag finner dom bland de gator där jag gått som barn, där vi spelade flipflop med tennisbollar på parkskolan, där konteinern jag och min bästa kompis klättrade så fort mamma inte såg och fann skatter. Allt från askar med borttappade pärlor till t-shirts med stora fula tryck som vi gjorde manekängsposer med. Där man hade första fyllan, där man kan  se tillbaka åt sin ungdoms dumhet och skratta åt den lilla förvirrade tjej som provade sig fram på långa smala tonårsben. en väg kantad av skit hon själv försatte sig i. Men det skratt jag ser tillbaka på den tjejen med är inte bittert, den tjejen är en del av den lilla lerklumpen som formades till människan jag. Hon lärde sig, hon såg och hon var där. Om än närvaron var en närvaro jag inte kan rekomendera någon, även om jag inte för alla pengar i världen skulle ha en tanke på att gå tillbaka. Så är jag tacksam för den väg jag en gång i min dumhet valde.
Och jag är glad över att husen står kvar om än fönstrerna på sveafältet ofta gapar tomma. I väggarna sitter minnen , jag minns varje tapet. jag minns sprickorna i taket och jag minns hur Abu farand en gång var kioskhörnan där jag köpte snus åt mamma.

Vi alla har en bakgrund, vi alla har gjort det här. Vi alla finner vår trygghet och vår barndom någonstans. Ibland är det viktigt att plocka fram sitt inre album, se på bilderna och le. Njuta av tiden som varit, tiden som är. Och den framtid som ligger framför oss.



När stora sonen var liten.


Glädjetårar av första mötet med andra sonen.