mylf

13.53 - Antal cigaretter under dagen = 2
(varav den första var av ren vana & tvång, andra gången som var nyss smakade det ruttet & äckligt)


Jag stod med Julie och väntade på hissen, gläffsde med munnen och grimaserade tydligt för att visa hur äckligt det verkligen var och sa - Tänk att man smakat såhär i 11år!
Julie såg på mig med en min som var mer äcklad än den jag just grimaserat fram av cigaretten och sa lätt stött
- Varför smaka på en elvaåring?
Hennes hörsel och hjärnkapacitet hänger inte riktigt alltid ihop, det kopplar inte så snabbt så att säga. Eller så är min kvinna bara totalt ointresserad av vad jag säger och löser världsproblem i hemlighet utan att delge sina storsinta ideer till oss andra i hennes närhet.

Jag har i alla fall under dagen lyckats lösa två överhängande kriser i mitt liv
Den första löste jag genom att gå på Bokia, Yngsta sonen har varit riktigt sur på mig i flera veckor sedan jag gjorde det oförlåtliga misstaget att slarva bort boken Max Blöja, så nu har jag lyckats rädda vår relation genom att hitta boken Max boll. han älskar alla max böckerna och själv anser jag att det verkligen är sjukt bra böcker för hans ålder, och det glädjer mig att han har samma intresse för böcker som sin bror alltid haft. Vilket visade sig snabbt underlätta nu då han börjar ge sig in i skollivet.
Hursomhelst, Andra krisen avklarades då jag äntligen fann den present som jag önskade åt min karl. Så nu kan jag andas ut en aning i alla fall.

vad som dock grämer mig är att när man äntligen får tummen ur för att ringa jobbiga samtal så får man inte tag i de personer man söker. Utan alla återkommer dagen därpå, och det finns ju inte mycket som skulle tyda på att jag just dagern därpå skulle vara lika sugen att ringa.


Nu då Julie far runt och dammsuger i lägenheten kan man inte annat än ha en aning dåligt samvete för att jag sitter här med vetskapen om att golven hemma verkligen skulle behöva skuras, men jag får ta det efter maten. idag blir det parisare, och det är inte dåligt vill jag lova.

Jag är ändå rätt nöjd idag, svårt att vara annat när man sakta men säkert når sina livsmål.
Jag har varit dålig på att uppdatera med bilder och rätt förvirrad de senaste gångerna jag suttit vid min fantastiska blogg. Så här kommer lite blandad från de senaste dagarna.
 



Jag ser att jag måste göra något drastiskt när man går igenom bilderna, den tveksamma anknäbbeni all ära, men lite variation va? Försöka dra anknäbben mer åt andra hållet men ändå behålla det där mystiska och lätt tveksamma draget? Tåls att fundera på.
Nu har den hurtiga kvinnan både dammsugit och skurat, och klockan smiter sakta framåt. På ett tag är det dags för hämtning på dagis & tillbaka till hemmet. Det är faktiskt hemma som det är absolut jobbigast att vara utan att röka av någon anledning, förmodligen av hela vanegrejjen att man tar en cigg för att dra ut på tiden .

Men jag har en plan, och det är att lära mig sticka. Jag tänkte fara ut i skogen och haffa min mormor så hon kan lära mig denna ädla konst. Skulle vara riktigt bra faktiskt med tanke på att en av mina starkare egenskaper här i livet är att slarva bort mina egna såväl som barnens tjocksockar.

Nu får det vara nog.