mylf

Jag hade visserligen vaknat litegrann, inte tillräckligt mycket för att faktiskt orka ta mig till toaletten för att morgonkissa, men tillräckligt mycket för att besluta att jag nog skulle sova en stund och försöka tvinga mig tillbaka till den fantastiska sexdröm jag vaknat upp ur,  när telefonen ringde, Det var en gammal vän (Nybliven mamma för första gången) med lätt panik i rösten, hennes bebis var sjuk för första gången. Till råga på detta så hade hennes son dessutom fått sin vaccinationsspruta under gårdagen. Detta innebär bara en sak: Hon var givetvis förkrossad. (Det är ju så lätt att ens lilla barn är döende när man har alla hormoner utanför kroppen 24/7. Tro mig, jag vet)
Efter att ha lyckats lugna kvinnan och rabbla fram hela "Håll honom sval, prova droppa bröstmjölk i näsan och köp en snorsug i värsta fall, finns på apoteket. Lägg böcker under huvudändan av sängen blablabla" så var hennes andning åter normal och vi kunde lägga på.
Jag sträckte på mig som en katt, konstaterade att jag gjort dagens första goda gärning utan att ens behöva kliva upp ur sängen. Jag var nöjd, kissnödigheten hade ännu inte nått den kritiska gräns då blåsan hotar sprängas, och det återkommande minnet av min dröm fick mig att ytterligare en  gång försöka somna.

Pling, sms.

En enda meningoch mitt underliv fick hicka. Jag tappade andan och försökte under några panikslagna sekunder komma på ett väl formulerat svar som inte skrek "VAD FAN GÖR DU I ETT ANNAT LAND? VARFÖR I HELVETE LIGGER DU INTE HÄR OCH GÖR DIN PLIKT SOM MAN, TILLFREDSTÄLLER DIN KVINNA MED UNDERBART, HÅRT, KÄRLEKSFULLT SEX"

svaret blev ändå sliskigt och som taget ur någon porrnovell på internet skrivet av en 14årig pojke.

Jag var förkrossad, förkrossad över bristen av sex & det faktum att jag åt upp den sista risgrynsgröten inatt. Jag pratade med min ko. "Onani för fan, Gör som oss andra"
Jag hatar onani, jag tycker att det är helt i sin ordning & avundas andra som faktiskt kan. Jag har det som en av mina jävligaste fobier. Inte nog med att tanken på att pilla på sig själöv är äcklig, så verkar det jävligt tråkigt. Därför överlåter jag det alltid till partnern i fråga. Nå, det här lodjuret i alla fall passar rent sexuellt ihop med mig på ett sätt som skulle kunna gå till historien, och jag har blivit galet bortskämd med ständigt bra sex. Frustrationen gick inte att beskriva. Jag drog ett djupt andetag,
"Jag gör det. Jag ringer sen"
"BRA!! Jag tror på dig. Du fixar det här"

Det gjorde jag inte. Jag kräktes istället och lusten var som bortblåst.

Därefter gick jag och gjorde ett gott intryck hos en arbetsgivare, dessvärre ringde ovan nämnda ko under tiden och skulle fråga hur mitt pillande på mig själv gått, Jag sänkte snabbt ljudet på telefonenm log mitt vänligaste leende för att inte arbetsgivaren skulle få bort det positiva intrycket av mig samtidigt som jag tänkte "Jag hatar dig, jag hatar dig så mycket. Vad vacker du skulle vara överkörd på E4:an"
Lyckades klämma fram med fluffiga, snälla rösten "Jag ringer dig sen gumman.
svaret blev "Men nej!" det går inte. hihi grannens hund alltså"
(Hund som hysteriskt skällde i bakgrunden. Jag hatade den lika intensivt som kon i fråga och tänkte att dom kunde nog dö tillsammans.)

Min koncentration var som bortblåst och jag insåg att det enda jag nu kunde göra var att luta mig tillbaka i stolen och köra på min kvinnlighet (Jag borde ha tagit de seriösa högklackade stövlarna) så jag la benen sådär sexigt över varandra, lutade huvudet  lätt åt sidanoch tindrade med mina gröna ögon. Det fick funka. Han skulle höra av sig.
Ringde kon på vägen ut. Förklarade att jag hatade henne och mötte sedan upp min kvinna på det lokala SUPERHETA cafeet i Boden. Hanssons, Efter en incident med ett äpple som föll till golvet, ett gråtande barn &  rökfylla av 6 bloss (Det går ju framåt, 6 bloss & klockan är snart 15.00) så drog vi vidare och inhandlade mat
telefonen ringde, min störste beundrare ringde & frågade om jag fortfarande var med lodjuret, och var noga med att påpeka att han & hans kompisar gärna skulle älska mig i nöd & lust för resten av livet och behandla mig som den prinsessa jag är. Fint, snällt, gulligt. Javisst. Om det inte vore för att jag fått höra samma sak jag vet inte hur mycket, hur länge nu. Man tröttnar faktiskt, snart vill jag inte ens leka hans vän längre.

Nu är mitt största bekymmer hur jag ska få någon att mata mig med ett skrovmål. Jag är sjukt sjukt sugen på skrov. Jag ser en ridå av underbar smältost för min blick. åååh. ost.



Om någon har ett konkret förslag på hur man kommer över skräcken för onani, så snälla berätta. Helst innan lördag