mylf

Lördagen, Jag hade sovit fyra timmar och vandrade klockan 7 på morgonen över till Exmakens lägenhet för att vakta yngsta sonen medan männen lekte i snön några timmar. Det slutade minst sagt i katstrof, en hylla i skallen och sonen i fråga ville inte ha lunch utan tyckte det var bra mycket roligare att äta flingor ur paketet och sylt med en sked., Skeden hamnade naturligtvis över hela bordet, jag fick i honom lite grann av den riktiga maten och placerade honom framför bambi. Lägg till på detta att hyllan faktiskt var ruskigt stor, inte lika tjock som mitt huvud men ungefär från pannan till ögonen tjock. Det gjorde ruskigt ont, så vi flydde. Långt ut i vildmarken med två okända män, en tvååring men givetvis med Julie, min trogna följeslagare, nästkommande medlem i Charlies änglar & terapeut.

Vi fann oss i en stuga, Julie hade givetvis på sig praktiska högklackade stövlar och var fantastiskt elegant där hon strosade fram i den metertjocka snön på den pyttelilla ojämna stigen. I stugan fanns det mackor som männen så vänligt försatt oss med, det slutade med att sonen åt upp alla., Jag ficksmaka på en halv. (Tydligen var det bättre än lunchen, värt att komma ihåg) Det blev catwalk & skattjakt. Vi kvinnor gjorde små konstiga uppsättningar med dödas kläder & konstaterade att mannen som haft stugan tidigare var en Alf eller liknande sagoväsen.

Efter stugvistelsen var det hysteriskt, Exmannen kom hem efter många om & men. Vi lyckades få tag i en diskret bil (Limousinen var otroligt opassande med tanke på mediahysterin på Julies stora dag som hårmodell) som körde oss till hennes lägenhet. Där var det bara att öppna hennes öl & börja dricka nerverna i kontroll. Jag som är en duktig och präktig kvinna höll mig till saft & styling. Vansinnigt snygga var vi när vi åter sammanstrålade på kvällen.

Men historien jag tänkt dokumentera började innan dess.
Spjuvern(Jag förstår varför han kallas så) satt med tom blick och åt upp sin sush tallrik under håruppvisningen, därefter åt han min, och sen... så drar han kvick somen vessla sin hand tvärs över bordet och norpar en sushibit från tjejen brevid. Efter håruppvisandet pratade jag diskret med tjejen i fråga, förklarade att han är en otroligt bra människa men har ett sällsynt handikapp med märkliga impulser. Men han menade inget illa, Tjejen fick dåligt samvete för att hon blivit upprörd över den utvecklingsstördes beteende och vi nickade åt varandra i samförstånd och önskade varandra en trevlig kväll.

Sedan kom polisen, Dom tyckte att spjuvern var för snygg för att vara kvar på Ice så han fick följa med dom till stationen, dom tyckte att jag var oerhört konstig när jag var nykter och ansåg att jag nog festade på något annat eftersom jag har så stora pupiller (Vilket jag verkligen har konstant.) Jag blev hormonell och förbannad, framförallt när den kvinnliga polisen tvingade mig berätta mina receptbelagda mediciner & vad de är till för mitt i den lilla rutan där det är tillåtet att röka. Fruktansvärt kränkande, och jag tänker inte låta det gå förbi som ingenting.

Nåväl, sedan agerade me and me Julie lesbiskt lyckligt par framför en vänsterpartist som visade sig "ARBETA FÖR QUINNLIGA RÄÄÄTTIGHÄJJTER" Han tyckte vi var strålande vackra och lyckliga, och ville gärna vara vårt vittne.
En viss Björn höll på att bränna vår bluff men vi lyckades vända det till ett konstruktivt verbalt slagsmål om vilken trångsynt idiot han var som tyckte att vi var så vidriga och motbjudande.

Nåväl, På söndagen sov jag, vaknade, fick hem barnen, fick barnen i säng & därefter ytterligare ett hormonellt "Jag är så tjock och ful och min man kommer att lämna mig" anfall, så gummibollen kom förbi med sin gigantiska pudel och klappade på mig, hon lyckades hålla sig seriös ochförstående tills jag stortjutandes med snor över hela ansiktet hulkade fram "Och han har säkert hittat sin jävla dvärg & därför vill han inte träffa mig!"

Han kom förbi sen, och då blev allt bra. Någorlunda, tills imorse då jag vaknade och var tillfälligt vansinnigt tjocken stund till och grinade. Han är hemma, jag är nöjd, sjukt nöjd, jävligt glad. Jag har verkligen saknat honom.
Han är saklig och sätter mig på plats mycket vänligt men bestämt. Jag behöver det tror jag.

När han gått för att äta upp sin mormors mat tog jag en kaffe med min högt vördade älskade morbror på Hanssons
"Du är inte dum, du har bara lite otur när du tänker vet du!"

Bilder från lördagen, Jag var sjukt kvinnlig.

Jag är stolt över Julies kampvilja när det gäller att sluta röka.

Och min för den delen, det känns bra att vi är så otroligt målmedvetna

I love me Julie

Sedan smög han sig in, tyst och smidigt. Spjuvern, den okände,

Efter en 6a för Julie & ett glas Coca cola för mig, när polisbilarna lämnat oss så var
festen igång. Glada var vi & kvällen slutade lyckligt med frivilliga vittnen till vårt stundande bröllop.


Och nu är mannen hemma!!! Jag är en lycklig kvinna.
(Jag skulle anta att det är tobbe eller någon som tagit bilden, men jag googlade den och
är förmodligen inte den enda  som tankat ner bilden. Så skjut mig.)