mylf

Jag har så sjukt storslagna planer för min blogg, så storslagna att jag inte ens kunde komma på en bra eller passande rubrik. Jag har ofta problem med rubriker då dessa ska vara så sjukt utmärkande att man kan se statistiken på sin blogg skjuta i höjden. Jag har förstått att det är det som bloggande handlar om.

Jag tänket att jag börjar med mitt senaste projekt (Ett sedan många gånger tidigare påbörjat & avslutat projekt också för den delen)  - Jag ska sluta röka.
Sedan 11år tillbaka har jag njutit av min trogna  vana, den lilla trygghetskänslan av att ha någonting vilandes mellan fingrarna, kärleken till första morgonciggen, hatet till att stinka röv ur käften men känna gemenskapen bland alla andra illaluktande människor. Rökare emellan är allting okej, det är en förståelse och kärlek som inte liknar något annat. Fantastiskt helt enkelt.

Men, nu är det dags och jag har fan inte mycket till val. Nu ska jag bli en sån där duktig mamma, som varken röker eller dricker. Som faktiskt försöker att använda de där jävla överfrysta påsarna med grönsaker längst in i kylen & ge ungarna något som liknar en tallriksmodell. Jag själv har aldrig ätit grönsaker, jag hatar grönsaker som andra människor kan hata livet. När till och med McDonalds för fan börjar göra mat enligt tallriksmodellen så börjar det dåliga samvetet skava lite extra och jag inser att det här "Dom får ju ändå i sig rätt kost på dagis & skola" inte riktigt funkar. Mina barn kan inte enbart äta kött, kött, kött & fisk. Äldsta sonen har visserligen kunnat börja säga ifrån själv & påpeka att "Mamma, vi kan ju köpa majskolvar, och broccoli är gott. Jag lovar"
Så självklart får han sina majskolvar & broccoli. Men stunderna när min dominanta sexåring följer med och handlar blir mindre & mindre.

Nå, det var inte alls det här jag skulle tala om. Idag har jag varit sjukt social. Faktum är att jag inte besökt mitt hem på många, många timmar. När morgonens första möte var avklarat drog jag till min kalaspingla och hennes hysteriskt söta dotter som genast satte mig i arbete med pärlhalsband, mamman i fråga såg mest trött ut & irriterad över mitt vansinnigt hurtiga humör på vad hon tycktes anse var en okristerlig tid att vara glad, framåt och sminkad på.
Därefter var det dags för nästa möte och sedan iväg genom skogarna med min aningen fantastiska morbror, färden tog oss till morfar där det skottades snö och serverades god mat (Dvs min morbror på diet skottade, jag käkade mig fet och konstaterade att vågen går uppåt)
Sedan körde vi raggen, träffade en släkting jag inte sett på många år vars gravida fru är beräknad föda honom sitt första barn idag, Jag gratulerade och frågade om han skulle vara med på förlossningen. Och det var ju klart han skulle, Jag log glatt och kläckte ut mig "Vad kul!! Min exman säger att det ser ut som man spyr från underlivet när vattnet går!"
(Ordet underliv var ett förfinande, man vet ju aldrig vem som läser bloggen & i vilken ålder de är)
Sedan vidare till Tobbe, även kallad "Djuret" i vissa kretsar, ( Jag & min ko vet dock att han är en lemur) Anyway, han serverade kaffe och gav fantastiska kommentarer som "Va? Har du kanyler med dig?"
Det går inte att beskriva så kul som det faktiskt var när hans min var helt bestört. Som om hela hans värld rasat samman och jag helt plötsligt var från en annan & helt oacceptabel planet.

Vad som hände därfter var att jag träffade min gummiboll och studsade på promenad som tog oss till det beryktade holmen, där vi pligade på spenes dörr. Han tog inte emot oss med ett leende, snarare en min som sa "Varför har jag inte dödat er vid tidigare tillfälle?" Jag gav honom en kram, pladdrade på, körde en improviserad exotisk dans och konstaterade att han inte heller hade mycket mat så jag får gå hungrig härifrån.
Spene hatar oss, jag & gummibollen har helt förstört hans frid. Hans planer raserades. Vi har intepratat med varandra på flera veckor och jag skulle tro att nästa gång vi hör av varandra efter den här kvällen är när jag skickar ett surt "Grattis på födelsedagen" i sommar då han fyller år. Och detta enbart för att jag på grund av mitt redan dåliga samcvete för vår sviktande relation lagt in en påminnelse i kalendern på mobilen.


Mitt lodjur, det fantastiska är långt bort åt helvete, lapar sol, glassar runt i shorts, smuttandes på en drink och spanar efter dvärgar. Jag längtar efter att få se dom långa, sjukt snygga benen intrasslade i mina lakan på morgonen.
Och jag saknar den där vansinniga blå blicken som klär av mig på alla sätt det går att klä av en människa med ett ögonkast. Mums.
4dagar kvar& jag kommer hinna reta gallfeber på min omgivning med min mani otaliga gånger.