mylf

Som bror & syster men änå slutade det med att jag gick inte ens 2meter bakom & såg på hur din hållning blev stel, din frustration andades lika starkt som min ångest där jag gick. samtidigt så log ett snett leende, jag kände för att köra ned fingrarna i halsen & spy över din svaghet. Rätt över din ryggtavla där axlarna sjönk ner, Samtidigt som jag var på samma plats som du får bara några månader sedan. Jag vet det, Jag kommer aldrig glömma. Men jag tog mig förbi. Ytterligare en gång var det faktiskt du som halkade efter. Det är du som borde ha gått där jag fick gå. Jag har slutat hoppas på något sätt, jag önskar dig bara lycka i livet.
Och jag medger att jag saknar dig så det gör ont, jag vet att det kanske handlar om en månad innan du söker min hjälp & tröst igen. och det gör mig lika förbannad att jag inte kommer säga nej.
En gång familj, så alltid familj.
Men var tog din stolthet vägen, min högt älskade vän? Och den där gnistan när skrattet nådde till ögonen?
Fan, jag orkar inte sörja dig mer.


Jag har så mycket känslor men fan inga ord. Men dagen är bra, Jag andas guldstoft & är vid gott humör.
men den här är till dig.
http://www.youtube.com/watch?v=9MbbBYalam8