mylf

Som en god och duktig mamma gick jag & la mig samtidigt som barnen igårkväll. Dvs klockan 21.00 stupade jag i sängen och sov mycket gott tills jag vaknade och insåg varför jag aldrig får falla offer för sov-fällan. Mitt hem ser katastrofalt ut. disken blänger anklagande på mig & småbilar ligger utplacerade som ett minfält, lyckas man undkomma en hård bil under den känsliga fotdynan kan man ge sig fan på att man halkar iväg på ett jävla pokemon kort i alla fall.
Jag tror mina barn har någon slags plan om hur de ska få flytta hemifrån tidigare.

Nåväl, Iväg med barnen till skola & dagis och genom iskylan vidare till skolan för första gången på en månad. Med blåfrusna läppar kom jag in & kände att ... ingenting var sig likt. Kaffemuggarna var utbytta och klassrummet gapade tomt. Sjukt förbannad blev jag när jag läste på tavlan att min lärare var borta & att det var självstudier som gällde. jag stampade frustrerat fram till hyllan och rev runt bland pennor, böcker & papper. hittade vad jag sökte, blåste av dammet från matteboken & löste några tal för sakens skull, sedan kom min andre lärare & vi gick igenom lite grejjer. Han var imponerad över min enorma styrka trots allt som varit, jag sög åt mig berömmet som en svamp.
Pluggade lite teori, det gick ju riktigt dåligt måste jag säga. Bitter satt jag på internt istället & messade med det skadeskjutna lodjuret. han runkade så jag gick hem till gummibollen istället, där matades jag med mackor, kaffe, cigg & nu jobbar jag hårt på att tömma bodenbos vattensystem. För allt ont de gjort mig förtjänar dom inget mindre, och att jag dessutom lider av en enorm vätskebrist (uppenbarligen) är bara ett lyckosamt sammanträffande.

Vi har fnissandes med en varm kaffekopp mellan låren (fantastiskt skönt faktiskt) kollat igenom babykläder till gummibollens stundande lilla boll som kommer snart.. 6 veckor till beräknad kläckningsdag. Fantastiskt, om 5 veckor ska jag alltså ha hunnit införskaffa mig tält & gasolkamin och bosatt mig utanför sunderbysjukhus i väntan på ankomsten. Hennes graviditet är som min egen, jag var med från början (och filmade liksom) till plustecknet och vidare till att gummiankan blev en boll.
Så, hennes bebis är som ett syskon eller något, fast jag inte träffat den lille fisen. men jag älskar den redan =)

Nå, nu vänta jag på att den otroligt sega exmaken ska sluta upp med sin meningsfulla skola (som faktiskt ger något anna tän tomma klassrum & bitterhet)  och handla för att sedan se på när lilla lodjur ser film och sedan hämta kidsen för att vidare ha de sedvanliga rutinerna. Jag är en hamstre i ett hamsterhjul men jag gillar det.

Underskatta aldrig rutiner.
(Me Julie är i en annan stad några timmar, hjärtat gråter och jag känner mig naken)



Måste även tillägga att jag har kramp ui brösten. dubbelcancer. (Jag måste sluta diagnostisera mig själv med dödliga sjukdomar dagligen)