Girltalk
Jag tror inte att det finns mycket som kan slå en givande och lång diskution med sin bästa vän.
Jag & leo kom till Angelina vid 11 tiden, och har suttit på varsin stol mitt emot varandra och bara ventilerat. Allt från ekonomi till barnuppfostran till vikten av att känna sig fräsch och hur mycket det gör med att ha hela, fina kläder på sig. Deprissioner kontra att vara förälder, alla de ämnen som är av någon anledning tabu i dagens samhälle. en svensson värld där allt handlar om att bara ta sig i kragen och inte känna efter så jävla mycket.. Jag själv kan väl spontant känna att det ligger en del i vad de säger, men samtidigt kan man som människa inte heller utvecklas om man inte är medveten och i kontakt med sina känslor. Om man inte kan acceptera att vissa dagar är lite jävligare, kanske till & med vissa perioder så tror jag inte heller att man utvecklas känslomässigt på samma sätt som en människa som är i kontakt med sig själv och sitt känsloliv.
På söndag fyller Leo tre år. att tiden har gått så fort är helt otroligt, och inatt så fick jag en släng av den extrema kärleken och tacksamheten. Jag bröt mot alla föräldraregler som finns och lyfte över honom till min säng, där låg jag i säkert en halvtimma och enbart andades kärlek, sög in varje anletsdrag, den lilla uppåtnäsan och de mörka ögonfransarna som vilade likt slutna fjärilsvingar ned på hans kind. När jag strök hans lilla knubbiga hand så flinade han snett, en gest han lärt sig av sin pappa och vände förnöjsamt på sig i sin slummer. Nöjd med vetskapen av att mamma var nära, och jag kände en sådan stark känsla av tacksamhet och lycka att det hade kunnat liknas med en uppenbarelse.
Som förälder älskar man alltid sina barn, men i en vardag som går så fort och innefattar så mycket rutiner så är det faktiskt bara i vissa stunder som man får den där extrema förälskelsen, då allt stannar upp och man bara njuter av de människor som man har omkring sig. Min älskade lilla fina son, tre år av ett redan storslaget liv. Så mycket som hunnit hända och så mycket som kommer ske.
I skrivande stund är han inne i ett av sina favoritprojekt nämligen att undersöka Angelinas disk och "hjälpa" henne med den.
Min man ringde just och ville att jag skulle försöka ordna barnvakt ikväll så vi kan gå på Thåström. Får se hur det går med det.
Slutsatsen av det hela är i alla fall att jag vill att min familj & mina vänner ska vara medvetna om hur mycket jag älskar och uppskattar er allihopa. alla ni som alltid funnits, och ni nya som tillkommit. Tack
Jag & leo kom till Angelina vid 11 tiden, och har suttit på varsin stol mitt emot varandra och bara ventilerat. Allt från ekonomi till barnuppfostran till vikten av att känna sig fräsch och hur mycket det gör med att ha hela, fina kläder på sig. Deprissioner kontra att vara förälder, alla de ämnen som är av någon anledning tabu i dagens samhälle. en svensson värld där allt handlar om att bara ta sig i kragen och inte känna efter så jävla mycket.. Jag själv kan väl spontant känna att det ligger en del i vad de säger, men samtidigt kan man som människa inte heller utvecklas om man inte är medveten och i kontakt med sina känslor. Om man inte kan acceptera att vissa dagar är lite jävligare, kanske till & med vissa perioder så tror jag inte heller att man utvecklas känslomässigt på samma sätt som en människa som är i kontakt med sig själv och sitt känsloliv.
På söndag fyller Leo tre år. att tiden har gått så fort är helt otroligt, och inatt så fick jag en släng av den extrema kärleken och tacksamheten. Jag bröt mot alla föräldraregler som finns och lyfte över honom till min säng, där låg jag i säkert en halvtimma och enbart andades kärlek, sög in varje anletsdrag, den lilla uppåtnäsan och de mörka ögonfransarna som vilade likt slutna fjärilsvingar ned på hans kind. När jag strök hans lilla knubbiga hand så flinade han snett, en gest han lärt sig av sin pappa och vände förnöjsamt på sig i sin slummer. Nöjd med vetskapen av att mamma var nära, och jag kände en sådan stark känsla av tacksamhet och lycka att det hade kunnat liknas med en uppenbarelse.
Som förälder älskar man alltid sina barn, men i en vardag som går så fort och innefattar så mycket rutiner så är det faktiskt bara i vissa stunder som man får den där extrema förälskelsen, då allt stannar upp och man bara njuter av de människor som man har omkring sig. Min älskade lilla fina son, tre år av ett redan storslaget liv. Så mycket som hunnit hända och så mycket som kommer ske.
I skrivande stund är han inne i ett av sina favoritprojekt nämligen att undersöka Angelinas disk och "hjälpa" henne med den.
Min man ringde just och ville att jag skulle försöka ordna barnvakt ikväll så vi kan gå på Thåström. Får se hur det går med det.
Slutsatsen av det hela är i alla fall att jag vill att min familj & mina vänner ska vara medvetna om hur mycket jag älskar och uppskattar er allihopa. alla ni som alltid funnits, och ni nya som tillkommit. Tack
Kommentarer
Trackback
