Reflektion
Vintern har lagt ett gnistrande täcke över vår stad, skorna pulsar genom snö, kylan nyper kinderna röda och orden blir till ångmoln från våra av vintern nariga läppar. gatlyktorna som en gång fungerade som gömställe, blev en trygghet. Doftljuset sprider harmoni i mina förkylningssvullna bihålor och jag bestämmer mig efter två rostade mackor att ta reflektionerna i skrift.
det är den där förbannade marmeladen, kladdet under mina fingrar då jag återsluter locket och ställer in burken i kylskåpet som jag suckar över - men inser, att vad hade hänt om du inte ätit dina kvällsmackor vid vårt bord? Om jag inte fick sticka ut min stortå ur din trasiga och för mig, alltför stora strumpa?
eller om jag inte i smyg kunde värma mina fötter mot dina ben då du sover?
Vad hade hänt? Inte mycket, vardagen hade fortsatt. Men allting hade förlorat sin glans, och marmeladen hade förblivit orörd, Jag hatar marmelad. Mina fötter hade haft hela sockar men frusit under nätterna. Och tystnaden hade blivit lite för kompakt och livet lite mindre givande & glansfullt.
Kärleken är fin.
