mylf -

Kalsjsär najs.

Huvudvärken som uppenbart är ett tecken av för lite sömn gör att gårdagen mest är i ett blurrigt töcken
För att citera "Du måste ju vara sjuk, Man kan inte vara vaken så sent och sedan kliva upp, vara pigg och vägra somna om fast man kan dagen därpå"
"Men barnen kommer ju hem också också..." Jag blev tystad av en hård blick, en blick som sa "Nu räcker det, låt mig sova"

Men med min kvinnliga kraft så slutade det hela givetvis med morgonsex, gårdagens uppvärmda pizza och chips.
Det sistnämnda använde mannen dock som motvapen, varje gång jag skulle säga något sa han snällt "ta ett chips" och satte det i min mun. När jag & sonen sedan ringde honom i panik gällande en annan mer obehaglig sak var han inte lika gullig som han var tidigare, och jag var väl kanske inte så söt heller. Sömnbrist ger ofta ett mindre charmigt resultat bland vuxna människor.
Nåväl.

Diskutionerna gick väl ungefär såhär igår för att sammanfatta utan att dra vidare större förklaringar.
Pettert hade tre getter, en hette blå, den andre hette gul och den tredje hette Andre. Spjuvern hade en homoerotisk tanke om min man som slutade i en vild diskution på gränsen till att blod skulle spillas, homoskämt går inte hem i stugan bland dagens rappare. RayRay gled runt och spred socialistisk propaganda i smyg, Djuret fotograferade och var lätt förvirrad i sedvanlig ordning. Knivdiskutionen
"Det var den gamla obekymmrade tiden" sa Djuret
"Mja, jag vet väl inte hur obekymmrat det låter att bli jagad av en kniv i ett trapphus"
"Nej det var faktiskt väldigt bekymmersamt"

Jag & sofia såg på varandra med en blandning av fasa och förundran, Det var första gången hon fick möta detta legendariska väsen.
Väsen blev det sedan mer av sedan köket invaderades av högljudda diskutioner som aldrig tog slut gällande spöken kontra vetenskap, det hela slutade med att det kommer ske minst två seanser inom en snar framtid.
När spökdiskutionen blev för obehaglig gick jag till Petter och verktygen och diskuterade ett närsläktat ämne kallat psykoser. Det kändes på något sätt mer verkligt och mindre obehagligt.

Nu har vi just avnjutit en kickass middag by Don West, sjukt sjukt gott och snart är det dags för kaffe. barnen har fått sitt godis och sonen får oss att i plågor lyssna igenom diverse musik på Youtube som är det allra senaste i den unga generationen.

Fantastiskt söt är han i alla fall, och innan maten förklarade han sin manlighet för don west
"Jag är jättestark, jag har brottat ned John helt själv. han hade inte en chans!"

Stoltheten som riktigt lyste ur de där sjukt blå ögonen går rätt in i hjärtat. han är en sådan människa som ler med hela själen då han ler, och man kan inte annat än att bli glad av honom.

Jag satt nyss och studerade hans fötter, jag petade på my dear Julie och sa med gråten i halsen "Dom där fötterna var nyss bebisfötter"

Min kille har storlek 31-32 och fyller 7 år till sommaren.

Spjuvern & min man då i bakgrunden.