mylf

Det är en förändring i luften, någonting som luktar lätt unket och sticker i näsan.
Så fort jag gick in genom dörren hos Julie blev det mörkt på himmelen, solen gömde sig bakom molnen i samma stund jag såg hennes laptop gapa åt mig på bordet "Kom du, du vet att du måste. Gör din plikt" följt av ett hånleende. Så jag satte mig ned, började läsa kommentarerna som eskalerat under gårkvällen. Djurets tomater som började med en kaskadspya i min toalettstol har gått vidare till att bli en diskution om djurets ädlare bakdelar och hur han möjligtvis smakar under en sexakt? Jag förstår inte mycket, och jag måste ställa mig frågan... vem fan är Anton?

Illa berörd börjar telefonen blippa, Djuret igen "Vet du var spjuvern är?" Som om jag inte redan haft nog med att förneka för min man att vi har en hemlig relation med varandra, och förklara att han inte behöver känna sig hotad av denne besynnerlige man och bloggare, så ska jag nu dessutom ha koll på var han befinner sig. Vi har smält samman till ett märkligt foster, inte ens det. vi är bara något slags embryo, på väg att bli ett foster och därefter ett storslaget liv.
Dessvärre vet jag inte var han är, men djuret vet att han under de timmar som gått hunnit gifta sig med en thailändska för han "är så spontan"

Jag såg på Julie med fasa i blicken och sa med gråten i halsen "vad fan röker folk egentligen"

Att skapa en blogg är vägen mot ondska.

I övrigt är jag nöjd med livet bortsett från att jag är sjukt hungrig.

21.28

Måste bara citera detta från Spjuverns blogg:
"

Det osar katt

Här sitter jag i min avslappnade slackerställning på jobbet och avnjuter en kopp pissljummet kaffe (Ok, jag jobbsurfar. So what?!) när detta förskräckliga rykte når mig likt en virtuell höger handflata som lämnar fartränder efter kinden på mig.

JAG ANKLAGAS FÖR ATT HÄRJA RUNT BLAND BLOGGKOMMENTARER!

Något så lågt, så långt under min värdighet och intelligensnivå.
Även om Bodenfyllan kanske inte var direkt raketforskning så måste jag ändå rentvå mina händer från detta förskräckliga dåd.

I detta fall verkar ett visst djur agera både domare, jury och bödel.
Snacket går hejvilt bland norrlands blogg-elit, spekulationerna haglar och världen håller andan tills minuten jag går fri från dessa hemska påhopp!"

Detta är skrivet av den där Sebbe, mannen som jag inte har någon bild av men som jag vet inte är helt omtyckt som sällskap till spjuvisen. Jag själv vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på då jag ogillar att spekulera med folk jag inte träffat, och när jag dessutom finner någon slags sjuk njutning av att skrapa ihop resterna av spjuvern efter några timmar i denna sebbes sällskap, Så blir det hela ytterst oroligt.
Man kan inte klandra mig, alla människor tycker om att kunna hjälpa andra (Om man inte är gravt ouppfostrad)
och sebbe är ju då på så vis lite av en allierad utan att veta om det, Han förstör och jag lagar.

Men inte alla tänker som jag, inte alla ser till min egna personliga njutning utan ser bara den oroväckande utvecklingen med spjuverns individ efter de hysteriska fyllorna och stunderna man i hans blick kan läsa av som någon form av sorg och misär. De andra vännerna vill bara rädda honom och ge honom någon form av förbud med att vara med sebbe, fast då ni läser detta... kan ni inte känna att det är ärligt, skrivet rakt från hjärtat och inse att den som kanske är mest förolämpad i hela tomathistorien faktiskt är sebbe?
Man kan inte rädda alla, Nu när spjuvern faktiskt fyllt tjugoåtta år under gårdagen så tycker man dessutom att han borde få bestämma själv vem han ska vara med och vilka tider han ska vara hemma.
(Och jag får fortsätta känna mig som en god människa och rycka tillbaka honom till livet)

Förövrigt så hatar jag den här dagen och är tacksam över min karl. Det känns som om han faktiskt är den enda som orkar stå ut med mig i längre stunder (Att vi oftast sover då vi umgås behöver nödvändigtvis inte höra till saken)

Min blåsa har dragit ihop sig till en vindruva och jag måste konstant springa på toaletten. Jag längtar till fredag då jag kan köpa lambi för coops papper är faktiskt inte roligt att hantera när man kissar så ofta som jag gör och dessutom har  all tid i världen att orka fundera över ifall det verkligt kan vara bra att som kvinna torka sig hur många gånger som helst med ett toalettmärke i b klassen.

Jag har dessutom inte ens pengar till ett paket mjölk, vilket innebär att min kaffekonsumtion är ickeexisterande fram till fredag. Någon borde straffas för det här, och jag riktar nog mina tankar mot den där svartrockaren anton som verkar vara den som ligger bakom allt detta. Undrar om han förstår konsekvenserna? Kanske sitter han och ler nu, men jag hoppas han gråter

En gång när jag hade en svart lång kappa på mig och skulle gå från konsum en sen höstkväll för flera år sedan var det ett barn som pekade på mig och ropade högt
"KOLLA MAMMA, DET ÄR EN SÅN DÄR SVARTSKALLE ROCKARE"

Sjukt charmigt faktiskt. det tyckte inte mamman.