mylf

Efter på sin höjd fyra timmars sömn och ett fruktansvärt uppvaknande, åkte jag & min ko med min faders batmobil till torpgärdan, där bytte vi skepnad från två arga kvinnor till två mörka soldater med plasthjälmar och plastsköld, Vi kallade Jesus för både ord som "Rackare" och "odåga" då vi släpade honom mot korsfästning, tre gånger på en förmiddag framför tre klasser skolbarn med ögon stora som klot.

Min Ko gjorde som vanligt en fantastisk insats och blev utskälld minst lika många gånger som Jesus blev korsfäst av diverse kyrkopersonal, vi tröstade oss med att envist försöka tömma förrådet på kaffe. Nåväl, det roligaste var då hon utan att tänka i sedvanlig ordning sprättade iväg en fimp, och fick en åthutning som hette duga "Det här är faktiskt en kyrka!!!" Stackars kossan, hon skämdes och antog sakta färgen av en gris och hudens fläckar blev mörkare av skam.

Nu sitter jag hemma hos min kvinna Julie som, precis som alltid sitter uppkrupen på en stol och koncentrerat fixar sina naglar medan jag försöker att inte äta upp allt påskgodis som ostrategiskt nog är placerat inte ens två decimeter från min högra hand.

Om några timmar ska sönerna hem från dagis och skola, jag lyckades få upp den arga äldsta sonen idag med löftet om att imorgon är det långfredag och vi ska sova så lääänge vi vill. Dessutom är det dags att jaga påskägg imorgon och vi har lagt fram en fantastisk plan för att överraska min man i jakten på sitt godis. Sonen låg som en lyckligt tjutande boll när jag la fram planen som egentligen inte alls är alltför dramatisk.

Min trötthet förhindrar min hjärna från att tänka bra bloggtankar och man ska ju sluta skriva när man ligger på topp, och eftersom det här nog är det mesta som går att prestera just nu så får jag väl önska er alla en glad påsk & tillägga ett litet hot till spjuvern, är det så att han ska återgå till dekadensen och dessutom i samma stad som jag befinner mig i, utan att höra av sig ytterligare en gång. Kommer detta misstag stå honom dyrt, jag planerar att lära mig vodoo och han ser ut lite grann som den docka jag en gång hittade med nålar i sig, gömd bakom ett paket makaroner i en okänd lägenhet.

Peace.