mylf

Brevid mig sitter lilla sonen och pillar på sin pappas grej med massa knappar  spakar. Det får han säkert inte göra men jag låtsas inte se, får göra någon snygg undanmanöver då han kommer tillbaka in i rummet. Jag ska göra sonen sällskap under tiden som han far och handlar, sedan ska jag återgå till mitt hem där jag det senaste dygnet hunnit tänka mycket, jag börjar tro att det faktiskt finns någon form av gräns på hur mycket man egentligenska tänka & analysera.

Det avr ju precis det Julies tarotkort sa till mig, att jag inte ska överanalysera saker & ting, ändå är det ett gammalt & invant tankemönster och förmodligen en rätt återkommande åkomma hos samtliga kvinnor.
Igårkväll var jag förbannad på min karl, så jag pratade med min ko i telefonen samtidigt som jag vek tvätten i enorm frustration.
"Det här med att de säger att man ska träffas så kommer de inte, vem fan tror han att han är"

"mmm!"

"Också tänker man ändå att han kanske kommer, så kommer han inte, så blir man så jävla förbannad"

"Jag förstår det gumman"

"Och jag vet att om han skulle komma, skulle jag döda honom. Det blir inge mer Majistern och ingen ny platta.
Då är det fan kört"

"Ja vännen, det är riktigt dåligt"
Systerskapet kvinnorna emellan fick mig till slut lugn, efter att jag kommit på en briljant hämnd i mitt tycke just i den stunden. Jag hade glömt lilla detaljen att stryka hänga hans pyamas efter tvätten så den var skrynklig, Så jag la mig och sov i den utan att stryka den, som hämnd. Då sov jag gott, när jag vaknade i den fortfarande skrynkliga pyamasen så var jag kanske lite mer kvick i tanken och insåg att det avr enriktigt värdelös hämnd. Han skulle inte lägga märke till något sådant, skuldmedvetet strök jag hans pyamas under tiden som vänner skvalade fram på tvn.

När man är frustrerad och osäker på framtiden och allt vad det innebär, och ständigt matas med fantastiska siffror på att man garanterat inte kommer få något jobb under en lång tid framåt, och känner hur modet sjunker och dessutom ser program på Oprah om hemlösa familjer i USA som förra året var medelklass innan räntan sköt i höjden, Ja då är det fan inte dåligt att ha alla sina älskade handdukar sorterade i storlek och färgordning i skåpet, Eller fixa riktigt fint i äldsta sonens koja. Till&med att diska blir ett njutbart sätt att skingra tankarna.
Fortsätter jag såhär så kommer jag hamna i någon form av hemmafrupsykos. Så gode gud ge mig ett jobb eller i alla fall ett litet mirakel. Troligheten att något av det skulle inträffa är ungefär lika stor.
Ungefär såhär ser livet ut för mig och de flesta andra svenskar, och dår är det inte kul att fylla år


Nu har jag gnällt nog, positiva saker har ändå hänt idag
*Jag blev kidnappad av min pappa, mamma nr2 och mina två charmerande småbröder (som växer för fort, FÖR fort)
till Retro Cafè, där avnjöt jag en Retro bulle, en stor & solvärmd chokladboll samt två koppar kaffe, Det var väldigt uppskattat och bullan var inte nådig.

*All tvätt är sorterad nu, jag tog de lilla som var kvar idag

*Just nu spelas ALi G & Shaggy - Me Julie
Jag saknar min kvinna.

*Jag är inte arg på min man längre


Och imorgon ska jag baka tårta och dejta med min morbror.
Inte illa. Peace
Och för er som kommer imorgon, min toalett har snedtak.


Aight?

__________________

Ray "Nu har din prostatacancer vecka börjat"
Jag "Åhh!"
(Sjukt less på Rosabandet hysterin, fram med det blå bandet!)
Ray "Alla män ska spara mustasch"
Jag "Det är ju skitbra, ska du göra det"

Han gav mig blicken som sa ungefär -Du är ju riktigt, riktigt efterbliven min vän
Om det är något Ray ray har, så är det behåring i ansiktet. Pinit.