Cant take my eyes of you

Jag är kär idag, det är soft som fan. Lauren hill med den gamla dängan sätter en extra guldkant på tillvaron. För när det gäller kärlek kan man ofta inte säga allting själv, speciellt inte jag som är värdelös på att sätta ord på mina känslor. Så vi klipper och klistrar istället


Youre just too good to be true.
Cant take my eyes off you.
Youd be like heaven to touch.
I wanna hold you so much.
At long last love has arrived.
And I thank God Im alive.
Youre just too good to be true.
Cant take my eyes off you.

I need you baby, and if its quite all right,
I need you baby to warm a lonely night.
I love you baby. trust in me when I say its ok
Oh pretty baby, dont let me down I pray.
Oh pretty baby, now that I found you, stay.
And let me love you,
Oh baby let me love you, oh baby....


Men en sak kan jag säga säkert.
Det är en ära att få bära och föda vår dotter. En perfekt avbild av en perfekt kombination som resulterar i
en perfekt kärlek. Lots of love baby



fotot är med största sannolikhet taget av Tobias Pedersen. Men jag har ingen aning egentligen

Umbrella

Jag & kidsen nostalgitrippar hejvilt, Nyss var det TLC och nu är vi framme vid Rihannas storhetstid sommaren 07. Sjukt mysigt faktiskt, vi är sjuka hela högen nu. Inte ens den stackars gravida blir förskonad dessa basilusker och odjur som flyger runt i luften och letar sig in i friska kroppar för att förpesta bärarens tillvaro, men fördelen med barn som är sjuka är att de oftast är mer lätthanterliga, de orkar liksom inte trotsa och bråka på samma sätt som då de är friska... Nackdelen är att man själv är minst lika trött som ungarna.

Anyway, idag dolde jag skickligt min förkylning och for till skolan för min första lektion. Eftersom jag har mina stunder och en jävla tur så gjorde jag ett prov bara sådär i förbifarten och fick godkänt, feels good. ska plugga rätt mycket hemma så jag blir klar med kursen fortare, Annars slutar den 3veckor innan BF. och jag skulle inte bli förvånad om jag redan har en bebis då.

Nånå, nu räcker det. Peace

Min exmake är min bästa vän.

Jag har haft otur i mycket i mitt liv, många är de gånger då jag snubblat och dragit med mig närmsta man i fallet. men fan att jag är en av de mest lyckliga jävlarna i världen, det är nu 6år sedan jag lärde känna raymond. River var bebis då vi träffades, vi var unga och vilda.

Vi gifte oss, separerade, fick barn, separerade och höll på så några gånger. Med tanke på den just skrivna meningen borde vi verkligen avsky varandra, så är det inte.
Raymond är en människa jag fullt ut litar på, en människa jag aldrig behöver låtsas för. Som redan sett alla fel, brister och framförallt styrkor. Vi kan gnälla på varandra och vara otrevliga utan problem. För vi finns kvar och kommer alltid finnas kvar. Han är den bästa vän man kan tänka sig, ofta tar man sina nära för givet. jag är inget undantag, men jag kom på det nu då vi hamnat i en strulig sits, hur jävla bra vi är.

Leo & River är sjuka, Leo är hos Raymond nu för det är hans pappavecka. raymond har inskrivning på skolan imorgon och jag har lektion på förmiddagen. då löste vi det såhär:
River far till raymond ikväll efter middagen och sover över där, så far jag på min lektion på förmiddagen imorgon varpå jag glider vidare till Ray, tar över och han kan fara till luleå för att skriva in sig på skolan.

Jag har förstått att vår situation är unik, att det inte är många föräldrar som har det på det sätt som vi har det. jag är glad över vår relation på många sätt, jag har en fantastiskt bra vän & Leo har en trygg uppväxt med frånskilda föräldrar som samarbetar istället för att försöka lägga krokben för varandra.


River och Freja sitter som två vissna blommor i sängen och ser på Ducktales, snoriga och slitna båda två. men harmoniska... kanske den enda fördelen då barnen är sjuka att de är så otroligt mycket mer lätthanterliga än i vanliga fall.  Min snygga man har tagit båten och farit iväg på fisketur, kan inte klandra honom faktiskt. Inte idag, det är grymt härligt höstväder som jag visserligen missar, men kan beskåda från fönstret. kan tänka mig att det är jävligt soft att sitta i en båt nu jämfört med under stekande äckelhetta på sommaren.
men jag saknar honom lite.. jag är sjukt känslig och beroende av hans stöd nu då jag blir tyngre och tyngre för varje dag som går. Tyvärr resulterar det ofta i att jag är onödigt gnällig mot honom men jag har ingen toleransnivå alls och det här med att busa ä inte riktigt min grej såhär två månader innan BF med en valross flicka i magen.. nå, snart är det över... då kommer hon, efterlängtade lilla tjej


Freja and Martina PWNS YOUR ASS

Hanging with mah grrl Freja. Angelina vet inte vad hon gett sig in på när hon lämnat oss ensamma i sin lägga, hon sitter där på sitt universitet och tror att allt är frid och fröjd. mwahahahahaaaaaaaaaa (långt eko som studsar mot kalla, mörka och döda väggar)

 

 

  

Magen ja, vi är ju då egentligen rent tekniskt sett tre tjejer i lägenheten nu, det är lite coolt sådär.
Men det känns som om magen krymper och växer inåt, blir det fler barn för mig & John ska fan han vara gravid nästa gång. Det här är vidrigt, oavsett hur positivt jag försöker tänka. Fine, fine det är mysigt ibland och så.. men jagär sjukt less... vansinnigt less. När jag gör min inte alltför smickrande uppstigning ur sängen på morgnarna går tankarna direkt till klassikern Rädda Willy.


(jag vill snosa på min bebis nu)

 


Välkommen min höst

Min älskare som smeker min hud med kalla höstvindar, som viskar att träden snart ändrar färg. Och att jag äntligen kommer få mitt lövprassel under mina på tok för dyra, nya skor. Inköpta enbart för säsongen, enbart för att det här är min årstid, min lycka och min tid för förändring.

Sommaren är onekligen förbi, Och jag ler fånigt av varje andetag. Kärleken glöder sitt lilla varma klot nere i maggropen. Barnen har växt under sommaren, deras ben är så mycket längre och fulla av skrubbsår vars skorpor börjar försvinna, sönderklösta myggbettsärr och bra mycket mer harmoniska nu än vad de var strax innan sommaren kom. Livet har varvat ned, jag har sållat bland vänner och funnit en enorm tillfredställelse i mig själv. Imorgon är Rivers första riktiga skoldag i ÅK1, Leo började inskola sig tillbaka till dagis redan förra veckan och om två månader så kommer äntligen vår dotter till världen. Min man har mjuknat, han lyssnar, stöttar, uppmuntrar och får mig alltid att skratta.

Det viskar om en ny tid, det viskar om att rättvisa kommer.. även för otursfåglar som mig.

Jag kan nog sammanfatta känslan med att jag är tillfredställd på ett sätt jag önskar alla goda människor bli någongång i sitt liv.






Majistern - från Boden till Afrika


[Aden Jama ]>This Is Africa säger:
 joo btw vi lyssnade pa de igor
 i Studio Har
 tror Halva Buguruni horde >p
 buguruni det bor typ mer an bodens befolkning
 for vi spelade i hogsta volym\


Begreppet heder har tappat sin glans.

http://www.youtube.com/watch?v=MMUUysmfYUw

Det finns en skillnad mellan svenska och utländska män som stöter på en kvinna, speciellt på krogen.
Förklarar man att man är i ett förhållande är svaret överlag såhär

Svenska killar: "Jaha, men din kille är ju inte här?"
Utländska killar "Jag ber om ursäkt, din man är lyckligt lottad"

Svenskar har inget grepp om heder öht. Män i allmänet och kvinnor i synnerhet. Sedan John nu då är både upptagen och ska bli pappa så har han fått mer ragg än någonsin. Jag mår inte alls dåligt över det, jag förstår att brudar gråter över det faktum att den som vaknar upp brevid honom varje morgon är jag själv. Det är inte alls vad det handlar om, utan själva principen. Är en kille upptagen och man vet det, så håller man sig borta. Ska en kille bli pappa, så gratulerar man på sin höjd och lyckönskar honom och den blivande modern.

Men brudar älskar intriger, brudar lever i ett glamouravsnitt sedan tidigt 90tal. Tråkigt, men sant.
Vilken jävla tur att man är hetro ändå, fattar inte hur jag skulle klara mig annars

Ray goes 26

Grattis Raymond, 26år att stoltsera med i livet.
Tack för alla år hittils och alla kommande. Keep it real.

@svea, styvfar är här och så även Linn. River är ute på gården och härjar med sin kompis samuel och Leo är mest bara nöjd att vara hemma hos pappa. jag är löjligt kär idag, kär i min fina man, mina fina barn & mina fina vänner. Allmänt bara jävligt harmonisk men fruktansvärt trött. Jag är nöjd med mitt liv.

Pengar rullar in som de ska, det går bra nu. Jag kan titulera mig: Inte beroende av soc
alltså en nästan socialt accepterad människa om än jag bara lever strax över existensmimimum så är jag nöjdare än en ko på grönbete.

Peace!
(Lite raymond kort genom tiderna, bara för att jävlas lite)














Big papa Ray!

Den bittra kvinnan

Angelina "Tomtar och förhållanden, fan samma sak alltihop!"

sjukt söt är hon, gör jag en lesbisk revolution i mitt liv så är det med henne.

Majistern - Visionären



Året 2008 släppte Majistern debutalbumet 'Parabolparadiset' som mottogs med positiv respons och goda recensioner. B. la fick plattan 4 av 5 G'n av tidningen Groove och jämfördes med debuter av t. ex Petter och Ken. Nu är han tillbaka med en rykande färsk EP! 6 nya spår som behandlar allt från fattigt ungkarlsliv till våld i samhället. Historieberättande på traditionella hiphop beats. Samtliga spår är inspelade i Studio Classix under 2009, Mixade och mastrade av Split Keys. EP'n släpps under etiketten Underground Beats. Håll till godo gott folk!
 Spårlista:
  1.  - En Fattigmansrytm (ft. Manlighets Ministern) - Producerad av: Lost Mind
  2.  - 10 Snubbar (ft. Simon Westin) - Producerad av: Juke Beats Emanuel
  3.  - Visionär - Producerad av: Benny B aka Dison The Dice
  4.  - Dålig Affär - Producerad av: Dani-L
  5. - 40 Bars Hunger - Producerad av: Gabbe MC
  6. - Trakten Där - Producerad av: Benny B aka Dison The Dice
Imorgon alltså. 9/8    www.whoa.se

Leo Fridian, 3år

"Håll tillbaka nu"

Hon vände den vita ryggen mot mig, jag skrek till mamma att jag "fan spricker upp på ryggen"
lika hastigt vände sig den vita rocken om och fångade upp en knallblå liten räka på 49cm och 2940gram

Borta som jag var på morfinet, och lättad över att de intensiva tre timmarna av smärta var över kunde jag inte fatta att han var ute. Lika bra var det kanske, han hade stor syrebrist och hade gjort en knut på navelsträngen påvägen ut. Jag hann aldrig bli rädd, inte då. Trots att jag i mitt morfinrus och intensiva värkarbete noterat att de tröck på akutknappen och att rummet belamrades av dubbelt så mycket folk de sista minutrarna. Alla skrattade, jag förstod inte alls. Jag bara upprepade "Hur mycket har jag spruckit?"

Så låg han där på mitt bröst, en fly förbannad liten kille som glupskt sökte sig till bröstet och drog en lättad liten suck när han äntligen fick tag i bröstvårtan och försökte lära sig det där märkliga sugandet för att få ut något, som han nog egentligen inte visste vad det var, annat än att det var livsviktigt för hans överlevnad.

Nu sitter han på golvet, rak i ryggen med de långa benen korsade och stirrar intensivt på Zelda spelet, hans nya konst att bemästra. Snart kommer storebror med farmor, John har varit förbi, pappa gör  plågsamma ljud av vispandet inne i köket, bp är på ingående han med. Sedan väntas gammelmoster och de spanska barnen med gammelmormor, mormor med mostrarna. Farmor med hela hennes klan av små telingar...
"Det är ju skönt att det inte bli så mycket folk" sa Raymond för någon halvtimma sedan. Vår familj är så stor att vi nog glömt bort vad mycket folk egentligen innebär.

Älskade lilla Leo, min vackra ängel till yngsta son. Nu är du snart storebror själv... Om ytterligare tre månader kommer jag ha en ny liten människa på mitt bröst och frågan jag ständigt ställer mig själv kommer finna ett svar "Vem är du, du som växer i min mage för varje dag?"

Livet är en gåva, mina barn är den absolut dyrbaraste. Grattis pojken min.




Girltalk

Jag tror inte att det finns mycket som kan slå en givande och lång diskution med sin bästa vän.
Jag & leo kom till Angelina vid 11 tiden, och har suttit på varsin stol mitt emot varandra och bara ventilerat. Allt från ekonomi till barnuppfostran till vikten av att känna sig fräsch och hur mycket det gör med att ha hela, fina kläder på sig. Deprissioner kontra att vara förälder, alla de ämnen som är av någon anledning tabu i dagens samhälle. en svensson värld där allt handlar om att bara ta sig i kragen och inte känna efter så jävla mycket.. Jag själv kan väl spontant känna att det ligger en del i vad de säger, men samtidigt kan man som människa inte heller utvecklas om man inte är medveten och i kontakt med sina känslor. Om man inte kan acceptera att vissa dagar är lite jävligare, kanske till & med vissa perioder så tror jag inte heller att man utvecklas känslomässigt på samma sätt som en människa som är i kontakt med sig själv och sitt känsloliv.

På söndag fyller Leo tre år. att tiden har gått så fort är helt otroligt, och inatt så fick jag en släng av den extrema kärleken och tacksamheten. Jag bröt mot alla föräldraregler som finns och lyfte över honom till min säng, där låg jag i säkert en halvtimma och enbart andades kärlek, sög in varje anletsdrag, den lilla uppåtnäsan och de mörka ögonfransarna som vilade likt slutna fjärilsvingar ned på hans kind. När jag strök hans lilla knubbiga hand så flinade han snett, en gest han lärt sig av sin pappa och vände förnöjsamt på sig i sin slummer. Nöjd med vetskapen av att mamma var nära, och jag kände en sådan stark känsla av tacksamhet och lycka att det hade kunnat liknas med en uppenbarelse.

Som förälder älskar man alltid sina barn, men i en vardag som går så fort och innefattar så mycket rutiner så är det faktiskt bara i vissa stunder som man får den där extrema förälskelsen, då allt stannar upp och man bara njuter av de människor som man har omkring sig. Min älskade lilla fina son, tre år av ett redan storslaget liv. Så mycket som hunnit hända och så mycket som kommer ske.

I skrivande stund är han inne i ett av sina favoritprojekt nämligen att undersöka Angelinas disk och "hjälpa" henne med den.

Min man ringde just och ville att jag skulle försöka ordna barnvakt ikväll så vi kan gå på Thåström. Får se hur det går med det.

Slutsatsen av det hela är i alla fall att jag vill att min familj & mina vänner ska vara medvetna om hur mycket jag älskar och uppskattar er allihopa. alla ni som alltid funnits, och ni nya som tillkommit. Tack






Kukhuvud


Till min egen och förmodligen mina läsares fasa finner jag mig själv sittandes vid tangentbordet ytterligare en gång. Riktigt hur jag ska hantera detta faktum är jag osäker på men jag gör ett försök.

angelina fick mig att göra någon jävla tarotskit på internet www.spadom.se
Det hela var ju inte så jävla roligt, jag och John har en ytlig relation och tycker bara om att ligga med varandra. I övrigt skulle framtiden bara bygga på svartsjuka & lögner. Skitfint, Just idag väljer jag att inte tro på trollkonster. och kanske framförallt inte över internet.
Inte så jävla vackert... Angelina ska tvätta nu, hatar då hon ger mig prestationsångest. Måste verkligen göra det själv, börjar bli out of underkläder, och då är det fan riktigt illa.


Kukhuvud btw, jag har smygande migrän. Det känns som en misslyckad dag.

Bloggen flyttad

Mylf.tk

Din nya startsida.


Menstruation och Samlag, Okej eller inte?

Ämnen att kalla tabu: Här har vi ett av dem. Ett ämne som av någon anledning varit återkomande till diskution de senaste månaderna, Och senast nu för några minuter avslutade jag ett samtal med Linn som var något frustrerad över att hon var hemma i GbG och givetvis med fröken röd som sin vän närmaste underlivet och inte sin fru. Jag förstod hennes frustration, men så säger hon "jag kan ju få mig om jag vill" Jag hajade till, var inte riktigt beredd på det svaret, jag gned oroligt tårna mot varandra i en nervös gest och frågade lite mer hur hon menade, och smög in lite diskret att det "kanske inte är så kul med blod på fingrarna"

"Mäh, alltså det är ju inte penetrerande. Nyduschad och med tampong pillande bara"
Jag antar att hon syftar på stimulans av klitoris, Jag tyckte det lät meningslöst. Hon höll med. Jag tillhör den skara tjejer som kniper då det är Indianer i vassen. Man kan ju ändå tillfredställa sin respektive oralt och få ut lite njutning på så sätt och känna sig som en god flickvän. Nå, en annan av mina väninnor menar att mens är faktiskt inte något problem alls, och att man kan ha sex i duschen för att få en lite trevligare känsla över det hela, hon menade vidare på att det faktiskt ofta skönare än "vanligt" sex då känsligheten är en helt annan hos kvinnan under tiden för menstruation.

En tidigare bekant till mig var för några år sedan förkrossad över en kaffe på ett trendigt cafe, När jag vänligt försökte trösta henne och få fram vad det var så började hon nästan gråta, rösten darrade då hon svarade efter mycket nästlande "Min pojkvän vill ligga med mig när jag har mens, jag tycker det är äckligt men han menar på att det känns mer djuriskt då jag blöder"

Herregud, vad gör man i en sådan situation? vad säger man? Min spontana reaktion var att börja asgarva, men jag lyckades på något sätt behärska mig och körde den vanliga smörjan "Prata med honom, det gäller att kunna vara öppen om sådana saker... det gäller ju ändå en hel vecka i månaden med eller utan sex"
Ett någorlunda bra svar tyckte jag, tjejen blev lite gladare.
Men det är ändå en känslig fråga det här med sex & mens, Jag frågade sebbe nu på msn och han svarade såhär:

Sebbe säger:

 skulle aldrig falla mig in att testa, kan lika gärna sätta på en blodpalt
 men då är jag också en pryd-bög


Nu passade jag på att fråga männen i lägenheten, Raymond svarade kort och starkt "Nej, jag är helt emot det och det är skitäckligt"
medan den andra mannen som vill förbli anonym började dra en lång harang om att allt berodde på bruden i fråga, Eftersom tjejer är olika kåta när man ska ligga med dom. Men han har absolut inga problem med det själv.
Det luktar inte gott men det  "är som vilken annan lukt som helst"

Det verkar vara så otroligt olika uppfattningar om det här med sex & mens. Jag är ju en förespråkare för sex hela månaden och helst dagligen, Men just när det kommer till mens så kan jag inte ligga med någon om jag själv känner mig äcklig. Och jag har inga problem med blod så, men mensblod är verkligen en heltannan sak. Jag antar att det känns som att det kommer från helt fel ställe. det är mer okej att skrapa upp ett knä men underlivsblödningar är verkligen inte gulligt. Jag tror det här är ett ämne jag ska ägna kommande vecka till att fördjupa mig i och samla olika åsikter om, Både positiva och negativa.


Att göra svea.

När John krälade sig upp ur sängen någongång under förmiddagen så frågade han vad jag skulle göra idag, jag svarade att jag skulle "Göra svea" och förklarade vad det innebär, att göra svea är att glida runt i olika lägenheter och snylta på folk samt vara social, hålla uppe sitt kontaktnät och sprida kärlek & ilska. Uppdatera sig om det senaste, inte mycket verkar faktiskt ha hänt. Raymond har en svullen vad, han & sammy har börjat med nya grejen att handtatuera. Jag är sjukt, sjuukt sugen för det är så jävla mycket mer hardcore än med maskin. Back to the stoneage @svea, ser fram emot det.

Yngsta sonen är på ett humör som inte är av guds nåde. Han har vrålat och varit arg och har inte före nu börjat lugna ned sig framför Tvn, de sista aggressionerna får han ut genom att bita en fisk i näsan. Samma fisk som Sanna gav honom dåde besökte oss på BB slog det mig nu, Han fyller tre år i sommar. Jag kan inte riktigt acceptera att tiden går så jävla fort, mer påtagligt blir det när man har kids och ser hur otroligt mycket de växer och allt som hinner hända med de små individerna under bara ett år. Kaffet är påslaget och därefter beger det sig hemåt för att byta till mer kläder, jag fryser som en mycket ledsen gris. Därefter vidare mot kvinnan Julie för att styra upp luggen som obarmhärtigt sticker mig i ögonen och jävlas något oerhört. Det är alltid lika roligt när det blir två kvinnor och en sax, vi är precis lika nervösa och ångestladdade båda två, men försöker skyla över det hela med "Det blir faktiskt bra, det blir faktiskt riktigt fint" varpå jag ler nervöst och svarar "Jadå, liksom.. jag litar på dig och.. öh.. i värsta fall så växer ju håret va, hehe.. det är ju det som är bra när det gäller hår"
Sedan kan man känna hur demonerna och prestationsångesten lägger sig ovanför oss som en tjock dimma. Hittils har det ialla fall gått bra, faktiskt. Men just den nervkittlande känslan och vetskapen att det verkligen kan gå åt helvete är nog det som triggar oss båda på något sjukt sätt.

Hm, nu pratade jag just med kvinnan i fråga och just cutta hår planen blev uppskjuten till imorgon, Därav brast min skoplan, jag fryser så jävla mycket i sandaler om kvällarna. Jag får helt enkelt hänsynslöst stjäla ett par av Rays sneakers. Det är sådant man har exmakar till.

........
Jag blev just brutalt hånad och dragen vid näsan. Raymond har en massa suspekta knappar, spakar, mixershit och grejer som breder ut sig över skrivbordet som en hemlig skattkarta, jag hittade inte var man skulle köra in hörlurarna, och nu när jag tänker efter så är historien bara förnedrande och tråkig för den som läser. Inget som kan bringa någon annan lycka än möjligtvis skadeglädje. Jag blir så trött på att min hjärna är så slö stundtals bara.

Nåväl, målet för kvällen är i alla fall att kräva tillbaka min hundring som jag fortfarande inte fått tillbaka av en brud, Spjuvern gillar mitt koncept att en efter en avverka mina kvinnliga bekantskaper. Det är helt enkelt för att det är få som håller måttet och det visar sig som tur är rätt fort. Det här är inget undanfall, det värsta är väl att hon undviker mig istället för att säga - Jag har inga cash nu, förlåt. Du får tillbaka så fort jag har råd.
Det har hänt flertalet gånger att jag fått vänta på att hon ska dyka upp med pengarna, vilket hon inte gör, undviker mina sms och ljuger sig blå när man ringer från något annat nummer. Jag uppskattar inte sånt. Så då får man helt enkelt ta tjuren vid hornen och uppsöka henne på sin arbetsplats för att reda ut begreppet folkvett.

Ett telefonsamtal senare har jag löst hårgrejjen, jag älskar svea.

Parkskolan läggs ned.


BODEN. Skolan i Boden måste fortsätta dra ned. Rigmor Åström, ordförande i barn- och utbildningsnämnden (M), säger att förutsatt att nämnden får investeringsmedel blir Korpenskolan en F9-skola. Prästholmsskolan bibehålls och Parkskolan läggs ned.


Detta innebär, för vår del att pojkarna måste (Mot min vilja) gå till någon jävla friskola. Något som klingar jävligt illa i mina öron. Parkskolan är den skola där jag en gång gick, och parkskolan är där min äldsta son går idag. Den plats där det finns flertalet riktigt duktiga & engagerade fröknar, som håller modet uppe och som ger allt de har för att kidsen ska känna sig trygga på skolan, att konflikterna löser sig fort och som alltid säger till direkt något inträffat på skolan. Mina söner är mina juveler, det mest dyrbara som någonsin funnits och som vilar på mitt & deras pappors ansvar. När jag lämnar bort dem för flera timmars tid under dagen, så är det en förutsättning att jag känner mig fullkomligt trygg med de vuxna som har ansvaret för dem under de timmar vi är isär, Så har det alltid, alltid varit på Park. Jag vill inte riva upp ungarna, framförallt inte äldsta sonen från en trygghet som han har ytterligare en gång till, Det är inte rättvist mot honom eller mot något annat barn heller för den delen. Politikerna med Rigmor jävla Åström i spetsen har tagit ifrån oss vår valfrihet, Jag hoppas att hon skäms något oerhört, att hon mår så jävla dåligt att hon måste köra en tandborste i halsen för att få ut spyan.

Jag är arg, frustrerad och oerhört ledsen för mina söners skull. Det sista man vill göra är att ge dem en framtid man inte med säkerhet kan känna sig trygg i själv.



"Hon måste ju vara en hora alltså, är det inte det prostitution går ut på? Att sälja ut saker?"

Stämningen på Svea är mycket, mycket het idag.

Cirkeln är sluten

Det var mörkt ute, jag snubblade fram genom snön tillsammans med min morbror, jag hade sammanlagt haft en timmas sömn under dygnet och var på alla sätt mörbultad, pulsen var så hög att det susade i mina öron, jag sluddrade när jag pratade. För varje bil jag hörde gick jag lite närmare min morbror, hans blick var orolig, arg och oerhört öm. När vi mötte Tobbe gav han mig en kram och av kroppsspråket att döma var det inte helt frivilligt som han lämnade mig. Jag vet inte vad jag sa, jag tror jag försökte sammanfatta. Vi stod utanför en okänd port, klev in i en okänd hiss och befann oss snart i en okänd lägenhet. En pizzakartong stod på bordet med en halväten och hård pizza. John gick omkring och lyfte på den några gånger, innan han till slut gav upp tanken på att städa undan bakfyllepizzan från dagen. Spjuvern satt vid datorn. Jag satt i soffan, snart hade jag en tekopp i min hand och när Linn ringde var det någonting som brast. Jag grät och snorade ned Tobbes tröja. Jag gråter sällan, framför människor jag inte känner skulle jag kunna säga att det aldrig nästan händer.

När jag vaknade satt Spjuvern vid datorn igen, jag försökte vara trevlig men insåg fort att det var rätt onödigt.
Sedan spenderade jag veckan där, Nätterna gick åt till att sitta brevid John, vi rörde aldrig varandra fysiskt. Men vi pratade oavbrutet, hans röst var lugn och melodisk. Jag insåg fort att jag gillade honom skarpt, en människa med ett hjärta lika stort som Raymonds, och med en erfarenhet av livet jag kunde förstå och referera till.
Lördagen därpå var vi på Ice, berusad och faktiskt riktigt glad. Trygghet är ett ord jag kan sammanfatta min relation med John redan från första början. Vi dansade och han sa "Jag kan inte göra såhär, med tanke på det du nyss gått igenom"

Jag exploderade i en märklig form av raseri, våra ögon möttes och jag fräste "En sak ska du ha klart för dig, jag är inte och kommer aldrig att bli något offer"
Den kvällen somnade jag sedan naken och tillfredställd brevid honom, med huvudet mot hans bröstkorg lyssnade jag på hans hjärtslag då de blandades i takt med hans andetag. Sömnen jag fick den natten går inte att beskriva, när jag vaknade kändes det som att jag sovit i en evighet, eller att jag på något sätt återuppstått. Sedan dess är det då jag alltid sover bäst, det är när jag somnar med huvudet där på hans bröstkorg. En plats som blivit mig så bekant. Jag har lärt mig att mitt kropp är mitt tempel, och endast hans att bestiga.

Månader har gått, jag är tillbaka i lägenheten där allt började, När jag vänder mig om ser jag hans stora fötter ligga halvt utanför sängen och jag fylls av en värme svår att förklara. Det är inte längre snö att pulsa igenom, och endast ljus av gatlyktesken. Det ser ut att kunna bli soligt idag, för en stigande samling ljus smyger in mellan persiennerna.
Hur mycket har inte hunnit hända under de här månaderna? Hur mycket har vi inte redan nu hunnit tänka, se och uppleva? Hur mycket har vi inte skrattat och hur många gånger har jag inte av tårar fått hans hud att bli kladdig?
Hur många gånger har han inte strykt händerna över mitt huvud tills jag somnat?

Det finns hjältar, jag kallar dem vardagshjältar. John är min allierade, närmsta man och den jag vet jag alltid kan vända mig till. Vi har aldrig haft någon direkt smekmånad som nyförälskade par sig bör. Vår relation är unik och på en nivå som är svår att greppa för att klä i ord.
Det känns bra att vara här, det känns bra att jag nu ska smyga iväg och köpa honom ett paket cigaretter för att sedan krypa ned brevid den varma kroppen och andas lugn innan dagen börjar på riktigt.

Jag ska försöka att inte låta mina mentala spöken sätta upp så jävla mycket väghinder hela tiden. Jag är tacksam, och jag vill att världen ska veta det.

Kranen

Idag har Love berättat för mig att jag både är ful och han önskade mig & John att tillsammans gå ned oss i ett kärr i skogen. Jag hoppas han mår dåligt över det imorgon när fyllan lagt sig, men eftersom detta med all sannolikhet inte kommer att hända, och om sanningen är fram så tycker jag bara om Love lite extra mycket när hans omtalade fräckhet kommit fram i ljusskenet från den mycket svenssonsaktiga elden på hans gård. Nåväl, vi lämnar bloggarnas svårslagna favorit Love där borta i Ingenmansland och gled vidare med Taxi till stan, ett misslyckad försök att gå på Ice slutade med ett om möjligt ännu mer misslyckat försök på Olivers/Tc, det enda som faktiskt var värre än med Ice var att Olivers/Tc hade femtio pix inträde, Ice var gratis... Och det förstnämnda var mycket värre än det andre. När det är så lite folk att de tom tänder lamporna på "Innekrogen" klockan 01.10... Då är det väl kanske bara att inse att den där ombyggnationen smakade lite mer än det kostade i alla fall.

Allt lönade sig dock på väg från Frasses, John steg fram till en yngling framför oss och bad om en cigg, det gick inte för han hade nyss rökt upp sin sista (Som alla andra, Finns bara två lägen i Boden: Bjuder vänligt, eller så röktes den sista nyss upp) nånå, av någon anledning så hamnade vi liksom i det där sällskapet som förutom honom bestod av en yngre tjej som uppenbart var mycket störd över att jag & John gjorde dem sällskap. Men här kommer det fantastiska: Killen som raggade på tjejen ser på lyftkranarna vid gallerian, drar handen genom håret och gör ett fantastiskt ångestladdat ljud varpå han ser på tjejen och säger "Helvete, kranen... Bussarna ska ju köra här imorgon och fan it kommer ja hinna!" Sen gick han ytterligare några steg och pekade demostrativt på kranen igen och tillägger "Ousch, och inte ens kedjorna har de lagt på faan... ja hä ä på hem och lägga sig. it nå att göra åt nu! sku ha haft nycklarna på mig fan!"

Skamsen vände han på klacken, killen kan inte på sin höjd varit mer om 18år, sannolikheten att han faktiskt kört lyftkran någonsin annat än i sandlådan är rätt liten. Men vi var överens om att det raggningsförsök vi nyss skådat, måste vara ett av de särklass bästa någonsin.

Väl i rävkulan avnjöt vi vår mat samtidigt som vi såg fighting. Underbar kombination.
Jag "Folk är alltid så sjukt efterblivna när de är fulla... de som arbetar på Frasses måste verkligen hata människor. Fredag & lördag i synnerhet"

John "Du är som efterbliven"

"Jag är i alla fall nykter och efterbliven, till skillnad från dig som inte kan kalla dig nykter"

Han erkände sig besegrad, det kändes bra.

Sen har jag hunnit med en massa mer saker i veckan, Men de går att läsa mer om på spjuvis&seppis blokk. Men eftersom Sebbe försöker smyga in några smygdissar även mot mig på ett, visserligen imponerande skickligt sätt så blir jag ändå lite kränkt.. Det minsta (Och kanske enda) jag kan göra som händ, det är att inte länka på ett tag. Tills Seppe ber om ursäkt.
____________________________________

På tal om spjuvern så sa Linn i förrgår "Vi måste rädda spjuvern.."
Jag funderar på en fond.

Mah lady, mah cowie. Dear fellow FatAss...

"Låtsassystrar foooeeevvaaah"


Och för att fira att det passivt agressiva telefonbeteendet är över så

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0